Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En svensk försvarsutredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 EN SVENSK FÖRSVARSUTREDNING
i en sådan situation åvila oss. De sakkunniga ha härvid
framfört den tanken, att Sverige, om det håller sig med ett
tillfyllestgörande sjöförsvar, mycket väl kan stänga Ålandsbarriären, och
de hava tydligen även tänkt sig, att den svenska flottan, med den
förstärkning de sakkunniga föreslagit, skulle vara i stånd att
hålla en fiendeflotta stången även på öppna havet. Genom
Ålaiidsbarriärens spärrande föreligger, enligt de sakkunnigas
uppfattning, icke något behov av verkligt operationsdugliga
trupper i Norrland under ett dylikt krigs första skede. På grund
härav har man räknat med endast fem fullt operationsdugliga,
omedelbart mobilisera enheter, en styrka, som i och för sig,
åtminstone vad beträffar personalen, mycket väl lymmes inom
1925 års ram. Detta gäller emellertid endast ett omedelbart
behov. Man måste nämligen enligt de sakkunnigas mening taga
hänsyn till att Sovjetunionen efter en relativt kort tidsfrist kan
framflytta sin strategiska front så, att vårt försvarspolitiska läge
blir i hög grad försämrat och att ett uttagande av hela vår
levande försvarskraft påfordras. För en sådan eventualitet böra
enligt deras mening förberedelser vara vidtagna i fred i fråga
om organisationen och materialen. Om det sätt, varpå de
svenska lantstridskrafterna böra vara organiserade dels med hänsyn
till det omedelbara behovet, dels med hänsyn till den sedermera
eventuellt nödvändiga utsvällningen, ha de sakkunniga icke
uttalat sig, enär de ansett, att organisatoriska frågor folie utanför
ramen för deras uppgift. Den tidsfrist, vilken de sakkunniga
följaktligen räknat med för en utsvällning av lantstridskrafterna,
kan i viss mån också begagnas till ett förstärkande av
luftstridskrafterna. Det omedelbara bfehovet av sådana ha de sakkunniga
emellertid ansett vara i icke ringa mån större än vad som
förutsetts i 1925 års försvarsordning.
Vad slutligen angår sjöstridskrafterna, så föreligga givetvis icke
några utsvällningsmöjligheter. Med hänsyn till den stora
påfrestning och den nötning, för vilken sjöstridsmaterielen är utsatt
under ett krig, ha de sakkunniga därför föreslagit någon
ökning av flottans lätta sjöstridskrafter, på det att den operativa
enheten — kustflottan — för vilken 1927 års sakkunniga angivit
sammansättningen, dels måtte bli fullt stridsduglig, dels i fråga
om jagarbeståndet, vilket mest utsättes för nötning, ha någon
reserv. Den relativt btygsamma ökning, som de sakkunniga
föreslå beträffande flottan, synes vara väl motiverad med hänsvn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
