Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Före jaktbössan. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 B. BOETHIUS
hets genom skidränning är det däremot otvivelaktigt fråga i
Magnus Lagab0tes norska landslag, som antogs 1276. I dess
VII balk kap. 60 fredas nämligen älgen på enskild mark för
alla som löpa på skida.
Professor Edv. Bull har i sitt intressanta arbete Jemtland
og Norge (1927) sammanställt en rad aktstycken, som visa, hur
denna rättssats trängt in i Jämtland, där den ej ursprungligen
gällde. Framställningen har dock icke blivit alldeles klar, dä förf. ej
tänkt sig in i den ovanberörda motsättningen mellan hets- och
fångstmännens intressen. Äldst är ett brev av 1301. Den norska
lagen har ännu ej införts, men »somme män», tydligen sådana
som idka fångst med gropar och giller, förbjuda på eget bevåg
»mot gammal sedvänja» både att skjuta älg och att hetsa älg på
skidor. Konungen vill dock ej tillstädja dem detta; endast
jaktfärdernas utsträckning in i Norge förbjudes. Så småningom
vann emellertid den norska lagen insteg och med den förbudet mot
skidränning efter älg. För fångstmännen var detta givetvis en
stor fördel. Om älggårdarnas ekonomiska betydelse vittnar, att
de gingo i handel skilda från gårdarna alldeles som lotter i de stora
fiskena; de kunde också förvärvas genom intaga i allmänning
liksom fäbod- och slåtterlägenheter. Men när snön låg djup och
älgarna blevo ett lätt byte för skidlöparen, kunde jaktivern ej
stävjas. År 1530 klagade allmogen i Jämtland, att fogdarna
trots lagbokens klara bestämmelser brukade ge tillstånd att jaga
älg på skida, vilket säges vara allt landet till skada, jå,
betecknas som ett brott mot Jämtlands lag och privilegier. Nästa
brev visar, att fångstmännen blivit hörda över hövan: det heter
1582, att bönderna hindras fånga och taga älg i vaner (giller) och
gropar på egna skogar, men konungen tillstädjer dem att
alltjämt efter uråldrig sed hela året fånga älg på nyssnämnda sätt.
Det är av det föregående tydligt, att detta brev icke — som Bull
tror — tillfälligt upphävt förbudet mot skidränning efter älg i
Magnus Lagab0tes landslag. Tvärtom inskärpes detta förbud
ytterligare 1610 med anledning av att de övriga jämtarna
anklagat bönderna i Ragunda och Hammerdal för olovlig jakt, till
på köpet med den listiga motiveringen, att de drevo älgarna in
i Sverige. Domböckerna visa också, att dryga
»skarrännings-böter» alltjämt utdömts, under endast ett par år 116 1/2 rdr i fyra
socknar enligt en anteckning av Bull.
Vi förflvtta oss nu till senare delen av 1600-talet och en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
