Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - Simonkommissionens förslag till indisk författningsreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 369
blemet på ett synnerligen åskådligt sätt upplägges och i Indien nu
rådande samhälleliga förhållanden ingående och opartiskt skildras.
Denna del av betänkandet kommer alltid att bibehålla sitt värde,
vilket öde som än månde vänta de i endera volymen framlagda och
motiverade styrelsere form förslagen.
Kommissionen sammanfattar hela problemet därhän, att man å ena
sidan har att erinra sig »det brittiska folkets högtidliga utfästelse»
om progressivt förverkligande av ansvarig självstyrelse i Brittiska
Indien, å andra sidan måste vid detta förverkligande räkna med en
mängd »ihärdigt påträngande fakta», som man ej genom varjehanda
retorik eller vädjan till abstrakta principer kan ändra. Till dessa
fakta räknar kommissionen Indiens ofantliga ytvidd och befolkning,
olikheterna i ras, religion och kastställning, tillvaron av självständiga
indiska stater, landsbefolkningens starka numerära övervikt, den höga
analfabetprocenten och det ständiga hotet mot Nordvästgränsen.
Samarbete mellan Östern och Västern kräves för problemets lösning,
samverkan mellan Indien och Brittiska riket samt även mellan de stora
religiösa bekännelsesamfund, som av gammalt legat i så bitter fejd
med varandra. Främst varnas därvid mot generaliseringar och
missledande analogier. Man kan ej utan vidare översätta den västerländska
parlamentarismen till indiska. Vid sådana översättningar går alltför
ofta originalets verkliga mening förlorad. »Det brittiska
parlamentariska systemet har utvecklats i överensstämmelse med folkets behov
dag för dag och passar bäraren som en välsittande dräkt, men därav
följer ej, att det passar vem som helst.» Vad nu särskilt angår den
experimentella och begränsade självstyrelse, som 1919 års författning
införde, så fick den aldrig visa vad den dugde till. Den var ju ett
för endast omkring tio år beräknat provisorium, och under denna tid
koncentrerade sig alla på förberedelser för den kraftmätning, ur
vilken nästa författning skulle framgå. Kommissionen varnar för
fortsatt tillämpning av denna reformmetod och förordar, att i den nya
författningen intagas bestämmelser för dess framtida ändring inifrån
i överensstämmelse med den naturliga utvecklingens krav. Särskilt
påpekas därvid vikten av att »infödingsstaterna» skola få möjlighet att
fritt ansluta sig till Brittiska Indien. »All-Indien är mera än Brittiska
Indien.» Det var hela Indien, som deltog i världskriget och i
Versaillesfreden ingick i Nationernas förbund, vilket faktum redan nu
understrykes därav, att alltid någon infödd furste tillhör den indiska
delegationen i Geneve. Geografiskt är Indien en enhet, dess
försvarsproblem är gemensamt för de självständiga staterna och de
brittisk-styrda provinserna. Tullar, som av Brittiska Indiens lagstiftande
församling påläggas, betyda samtidigt en indirekt beskattning av
staterna. Dessa stater ha emellertid vid upprepade tillfällen fått sin rätt
till självständighet erkänd och kunna ej tvingas till närmare
anslutning till Brittiska Indien. Den större enheten kan först förverkligas,
när man på alla håll inser, att detta förverkligande skulle medföra
ömsesidiga fördelar. Av vikt är därför, att den nya författningen
förses med »en öppen dörr, genom vilken de regerande furstarna, när
27. Svensk Tidskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
