Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Det moderna Italien i verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning. För oss i Sverige äro redan resultaten av motsvarigheten till
detta organisatoriska arbete i Italien en tillgång, självklar som den
luft vi andas; och en kampställning för att ernå dem, för att hastigt
reparera vad som försummats, för att »köra in förseningen» synes vara
mången obegriplig. Ej minst ur synpunkter som dessa är det med
glädje man hälsar att de sakkunniga insatserna i våra tidningar
förstärkas genom böcker som fil. lic. S. Neander Nilssons Spöknippet
och korset (Stockholm, Wahlström & Widstrand 1929. 187 sid.
Kr. 4:75) och Gunhild Berghs förträffliga arbete Modern italiensk
litteratur (Stockholm), Bokförlaget Natur och Kultur 1930. 231 sid.).
Tillfogas kunde ock en hänvisning till det sakliga material, som finnes
samlat i Edvard R. Gummerus’ Fascismen och det moderna
Italien (Stockholm, Holger Schildts förlag 1930. 114 sid. Kr. 3:75).
Ofta vackla våra ståndpunktstaganden till fascismens Italien mellan
översvinnliga lovtal och svartmålningar, vilka faktiskt göra det svårt
att förstå att man överhuvud taget kan existera i det Italien, som den
mångomtalade Nitti lämnade bakom sig, då hans motorbåt med befriande
fart satte ut till havs. Det må genast sägas ifrån att lic. Neander Nilssons
och dr Berghs böcker ej på något sätt höra till någondera av dessa
kategorier. Lic. Neander Nilssons bok är snarast fientligt inställd och
torde väl därför knappast med alltför blida ögan ha setts av det nästan
komiskt vaksamma fascistiska utrikesministeriet. Den är onekligen
ofta präglad av en nervös reaktion mot det italienska, som till
exempel i skildringen av scoutlägret eller på postkontoret i Rom, där
emellertid löjet snarast vändes mot författarens och andra resenärers
oförmåga att använda och finna de praktiska institutioner, varmed Italien
någon gång kan överträffa till och med Kristinehamn och Värnamo.
Men det som gör denna bok så värdefull och tankeväckande, det som
givit boken den stora egenskapen att kunna lämna material till ett
läsarens eget ståndpunktstagande, såväl mot svart- som skönmålningar,
är föreningen av vederhäftig, livlig och konkret iakttagelse och
imponerande studier angående det moderna Italien, företagna med
fängslande bredd i intresset, påtaglig sakkunskap och rastlöst verksam
eftertanke. Just detta gör hans nya bok med dess personligt färgade mer
eller mindre lyckade kritik på olika punkter till ej blott en intressant
läsning utan även ett utmärkt hjälpmedel för att komma det nya Italien
på spåren.
Detsamma gäller i högsta grad dr Gunhild Berghs nya bok. Den
ger en omsorgsfullt avvägd översikt av den italienska skönlitteraturen
från Verga, D’Anunzio och Pascoli, från 1860- och 70-talen och intill
1920-talets sista år. Det är en hos oss i mycket okänd, stor provins
inom den moderna skönlitteraturen, som här sakkunnigt och livfullt
skildras med stöd av många års studier och i flera fall personlig
bekantskap med författarna. De invändningar som gjorts angående dr
Berghs påstådda tendentiösa underskattning av Ferreros skönlitterära
alstring torde för en framtids lugnare övervägande komma att te sig
mer partibundna än vad dr Berghs omdöme är. Ty någon stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
