Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfördes bl. a. att på de fyra fartyg, som målet avsåg och som under
loppet av 3 veckor avgått från New York till Köpenhamn fraktades
köttkonserver etc. till en kvantitet, som var 13 gånger större än
Danmarks totala årsimport av dylika varor. Det är tydligt, att detta
prisrättsutslag förebådar den s. k. ransoneringen eller
kontingenteringen av de neutrala, som ju innebar, att de neutrala
tillätos att importera så mycket av vissa varor, som antogs svara
mot deras normala konsumtion, men intet därutöver.
Kontrabandsbegreppet utvidgades till att omfatta icke blott bestämda
råvarupartier, som via ett neutralt land skulle tillföras fienden,
utan även råvaror, som i det neutrala landet användes för
tillverkning av fabrikat, vilka kunde exporteras till fienden, samt
till varor, som om de infördes till ett neutralt land, satte detta
i stånd att exportera motsvarande inhemska produkter till
fienden. Denna kontrabands-politik innebar ju införandet av en
fullständig kontroll från de allierades sida över de neutralas handel.
Under krigets senare skede ordnades kontingenteringen i regel
genom avtal mellan de allierade och vederbörande neutrala makt,
men av intresse är, att själva principen redan på ett tidigt stadium
av kriget och oberoende av alla avtal förelåg i ett engelskt
domstolsutslag. Och i denna princip kan man, om man så vill, se en
återupprepning i ny form av 1756 års regel: den regel, enligt
vilken de neutrala under krig tillätos att fortsätta den handel de
drivit i fred, men däremot icke att etablera en ny handel (un
commerce nouveau), för att draga vinst av en situation, som skapats
av den krigförandes stridskrafter och samtidigt beröva den
krigförande resultaten av denna situation.
Härmed har jag sökt belysa några drag i utvecklingen av de
krigförandes och de neutralas rättigheter t. o. m. världskriget.
Efter världskriget har ju hela denna fråga kommit i ett alldeles
nytt läge genom tillkomsten av Nationernas Förbund och
Kelloggpakten. I Nationernas Förbunds akt förklaras som bekant i art.
16, att om medlem av Förbundet griper till krig i strid mot sina
förpliktelser i vissa föregående artiklar, skall ifrågavarande stat
anses därigenom hava begått en krigshandling mot samtliga övriga
medlemmar av Förbundet, och dessa åtaga sig för sådant fall vissa
förpliktelser att reagera mot angriparen genom de s. k.
sanktionerna; enligt art. 17 kunna liknande förpliktelser uppstå, i fall
utanför Förbundet stående makt angriper medlem av Förbundet.
I dessa fall äga Förbundets medlemmar således icke intaga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
