Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Från Karl X Gustafs generation. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 LITTERATUR
till och med av kurfursten av Brandenburg, blev han först efter sexton
månaders fångenskap lösgiven. Han deltog sedermera i danska krigen,
särskilt i krigsrörelserna på Själland under det andra kriget; det var
vid denna tid, i det svenska lägret på Bröndshöj utanför Köpenhamn,
som Lewenhaupts hustru gav livet åt sonen Adam Ludvig, den
sedermera så berömde karolinske fältherren.
Efter krigstidens slut 1660 tillbragte Ludvig Lewenhaupt sina
återstående dagar i lugn och rö. Han vistades merendels på sitt slott
Char-lottenborg i Östergötland och ägnade sig åt skötseln av detta och av sina
övriga, ärvda och förvärvade jordegendomar. Chefskapet över Östgöta
kavalleri bibehöll han, numera med generals rang, och det är nästan
rörande att se, huru han avböjer kallelsen till riksråd, emedan han ville
»förbliva vid sin generalscharge och sitt regemente, så länge Gud
förunnade honom livet». De militära uppgifterna voro helt naturligt under
fredstid rätt begränsade; år 1666 förrättade Lewenhaupt en
generalmönstring för Småland, varvid allt hemmavarande krigsfolk
sammankallades och rullfördes, utrustningen kontrollerades, gamla officerare
avskedades och ersattes med nya o. s. v. I riksdagspolitiken deltog
Lewenhaupt flitigt. På 1660 års riksdag förde han försonlighetens talan under
de häftiga rangträtorna mellan högadel och lågadel, påminte om forna
tider av endräkt och varnade för dessa »dispyter, som nu onödigt föras
på benen». År 1664 tog han i samma fråga grevarnas parti, erinrande
om att tyska durchlauchter, danska länsgrevar och engelsk högadel
innehade sina rangplatser på betydligt lösare grunder än deras isvenska
ståndsbröder. »Ingen skulle», menade Ludvig Lewenhaupt, »kunna
betaga honom hans rang utan Hans Kungl. Maj:t, efter man lever för dygd
och ära och den ens förfäder hava förvärvat». Till samma tid hör också
en kontrovers mellan Ludvig Lewenhaupt och den bekante Johan
Gyllenstierna om grevarnas pretention på att hava företräde i rådet.
Lewenhaupt, som »väl hade sin peppar men var en redlig och välförtjänt
herre», gav på Gyllenstiernas obehärskade utfall mot grevarna den vassa
repliken: »Er höghet synes ock att I kunnen bevisa med de stora
kråkfötterna i Edert skrivsätt». De båda herrarna drabbade så häftigt
samman, att »plitarna voro halvdragna», men då uppträdde några
tillstädesvarande vänner till dem och avstyrde det hotande slagsmålet. Om
Ludvig Lewenhaupts bördssynpunkter kunna synas en senare tid främmande,
så är det en för alla tider giltig grundsats han 1664 uttalade, då han
gentemot yrkanden på nedrustning under rådande fred (»baksidan av det
barometriska minimum» sade visst en modern stor riksdagspolitiker vid
något tillfälle) förklarade, att »vi måste under varande tid av fred tänka
på att sätta oss i den författning, att vi kunna . . . vara redo mot all
tillstötande fara, efter kriget nu brinner på alla sidor om oss».
Till de icke minst intressanta partierna i greve Adam Lewenhaupts
bok hör utredningen av Ludvig Lewenhaupts och hans bröders tyska
släktförbindelser: genom farmodern med grevarna av Falkenstein och
genom Ludvigs eget giftermål med grevarna av Hohenlohe. De förra
gåvo upphov till varjehanda tvister, som föra rakt in i den tyska
småfurstevärldens politiska intriger och kontroverser, varvid i tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
