Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från en vandringsdag i Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 > AXEL BOETHIUS
liksom väl igengrodda ärr spårades urgamla kultplatser ute på
torget — här var träsket, där Curtius red ned, här fikonträdet,
där Romulus och Remus med varginnan höllo till, trollat hit
i en grå forntid,––här––där––. Som det mesta i kejsarnas
Rom, så hade också allt detta omsatts i storstadens solida
praktform, fast en skald som Juvenalis kunde sucka, att guddomen
var närmre då grönt gräs fick bekransa kultplatsen, och då
marmor ännu ej överklädde landets egen sten.
Hur väl förstå vi ej stämningar som denna! Men — dem till
trots — förde romarnas villor ut samma lyx till badorternas
stränder, till Latiums vackra sjöar. Skepp, som det berömda
Nemiskeppet, fingo där bli lyxöar, dignande av marmor, medan
öar — som ön i Tibern — kunde få bli förstenade skepp genom
dessa storstadsarkitekters omdanande fantasi. Tiberön
kringbyggdes nämligen med stenkajer, som gåvo den formen av ett
skepp med en typ, som påfallande liknar det nu frilagda
Nemi-skeppets.
Låt oss emellertid än en gång återvända till Forum och inom
den ram, som jag nyss skisserade, och som f. ö. också en av
relieferna på Konstantinbågen avbildar, höra Dio Cassius skildra
en sorgegudstjänst över en död kejsare på Forum mot slutet av
100-talet e. Kr.! Den dödes, Pertinax’, bild av vax utställdes
på en bår under en baldakin av guld och elfenben. Båren
pryddes av skulpterade djurhuvud och täcktes med guld- och
purpurhyenden. Den nye kejsaren, Septimius Severus, och »vi
senatorer och våra hustrur» trädde fram på Forum i sorgedräkt.
»Vi» satte oss ute på Forum, damerna i basilikorna Så
började festen: bilder av stora romare, sinnebilder av provinserna
fördes förbi; trupper defilerade, körer sjöngo sorgehymner,
gravgåvor presenterades. Kejsaren steg fram och talade, avbruten
av bifallsrop, och en storm av bifall följde hans tal. Den
stämningen, de applåderna äro livets andedräkt på det forum, vi se.
Men — åter en gång — vad ligger ej allt där bakom! Det
tecknar sig vid Dio Cassius’ skildring ett perspektiv liknande det,
man har hänemot den fornkristna kyrkans stora tid, då man ser
ett nutida påvligt praktframträdande i Michelangelos San Pietro.
Alla ha vi frågat och fråga vi: hur kom sedan upplösningen?
Den frågan inför Roms ruiner inspirerade Englands störste
historiker till det verk, som i viss mening inleder modern
historieskrivning. Hur blev denna stora stad begraven i de väldiga la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
