Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 NILS FORSSELL
att utan eftergift hålla på den konungsliga rätten. Tronföljden
var ju betryggad, då Karl ägde en sonson, den lille Henrik, hertig
av Bordeaux, posthum ättling till den år 1820 så ömkligen
mördade hertigen av Berri. Karl X:s beteende blev följaktligen en rad
utmaningar mot den nya tidens inflytelserika krafter.
Vad hjälpte det då att Frankrike under hans tid nådde
ekonomisk blomstring och yttre anseende! Napoleonsepoken hägrade
i alltmer förklarat ljus i bakgrunden, och dess vedervärdigheter
föllo efterhand i glömska. Katolskt bigotteri var nu Kari X:s
skötesynd, samtidigt som en våg av fritänkeri böljade fråm genom
Frankrike. Man utgav sålunda vid denna tid ej mindre än 12
upplagor av Voltaire och 13 av Rousseau; inalles 2,100,000
volymer av upplysningstidens radikala litteratur funno avsättning.
Luften genomsyrades av gäckande kritik mot allt vedertaget och
gammaldags. En påpasslig, fastän infamt påpassad dagspress
tog vara på varje tillfälle att göra hånfulla insinuationer mot den
katolska kyrkan med indirekt men fullt tydlig adress mot den
åldrige monarken, och för den radikala opinionen gällde det, att
allt, som var tryckt, också var sant.
Medgivas måste att Karl X gav hugg på sig. Svåra blottor
yppade sig redan i maj 1825, då Karl X skulle krönas i
katedralen i Rheims. Med återupplivande av en urgammal sed låg
konungen vid smörjningen utsträckt på kuddar. Genom sex
öppningar i Karls dräkt fuktade de tjansteforrattan.de prelaterna hans
axlar, bröst och armar med den heliga oljan. När ceremonien
fullbordats, svävade förträffligt dresserade vita duvor ut under
katedralens valv över den förundrade folkhopen. Om den
prosaiska verkligheten erinrades dock åskådarna obarmhärtigt då de
bland hovmännen fingo se själve Talleyrand, som en gång före
revolutionen såsom kyrklig dignitär assisterade vid Ludvig XVI:s
kröning men sedan hunnit med att svika både kyrkan, Ludvig XVI
och Napoleon, Situationen blev alltnog mer och mer kritisk för
Karl X. Från och med 1828 ägde oppositionen rentav majoritet
inom deputeradekammaren. Alla försök att förmedla och
utjämna motsatserna omintetgjordes av den gängse misstron mot
en regering, som ansågs gå Roms och jesuiternas ärenden; man
slog alarm, då de katolska ordenssammanslutningarna vunno en
viss terräng i landet under bifall från hovet. Karl X var å andra
sidan uttråkad på sina ministrars parlamentariska finter, vilka
ändå ej ledde till några resultat, Likaväl kunde han då, menade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
