Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1930 - Vatikan-dekret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm den 10 december 1930.
Vatikan-dekret. Det stora bannet har blivit omodernt inom katolska
kyrkan. Samma öde har drabbat de relikter till bannparagrafer, som
ännu finnas kvar i 1686 års alltjämt gällande svenska kyrkolag. Medan
inom vår statskyrka kyrkotukten alldeles upphört har man dock inom
påvekyrkan ingalunda avstått från dess tillämpning. Sålunda kan
alltjämt en katolik, såsom fallet nyligen varit med en kättersk fransk abbé,
Joseph Turmel, genom ett dekret av Vatikanen förklaras som
»vitandus», d. v. s. en person, som alla troende måste undvika, som icke får
bevista en mässa eller bliva föremål för förböner eller kyrklig
begravning. Vilja släktingar eller tjänare taga hand om honom, måste de
anföra en trovärdig grund härför.
I det protestantiska Sverige betraktas en sådan vanfrejdsförklaring
såsom oförenlig med den frihet, som bör råda i ett västerländskt
samhälle. Våra officiella korporationer av skilda slag äro också mönster
av human tolerans åt alla håll, och vår statskyrka kan så mycket mindre
förklara sina fiender i akt och bann, som regeringsrätten nyligen givit
prejudikat på att de mest uppenbara kommunistiska förnekare och
re-ligionshatare kunna bliva medlemmar av ett kyrkoråd. Risken av
kätteri i heliga ting bortföll under 1800-talet. August Strindberg levde under
en övergångsperiod och kunde därför i »Det nya Riket» utfärda följande
varning: Förneka Kristi gudom, mantalsskriv dig som ateist, men för
dj-n rör icke vid Carl Michael Bellman! Det torde ha varit hans
Uppsalakontroverser med professor C. R. Nyblom, som här spökade, men
han kunde icke förneka att 1870-talets Sverige hade sina idoler. Den
rena nihilismen mötte ett motstånd, som i våra dagar försvunnit på det
andliga området.
Tidsandan hyllar helt andra gudar. De ekonomiska och sociala
organisationerna inom vårt upplysta samhälle äro på den grund icke
lika medgörliga och ömsinta mot oliktänkande. Majestätsförbrytelsernas
objekt äro också numera av materiell natur. Det är tvivel på
organisationen, socialförsäkringen, löneköpkraftteorien o. s. v., som nu stämplas
som folkfientligt och samhällsskadligt. Så länge som tryckeriverksamheten
ännu icke blivit socialiserad och klassmedvetna typografer icke vägra
att sätta för dem misshagliga uttalanden, har det fria ordet icke
förstummats. Men om denna frihet skulle tagas i bruk av en namngiven
person från kroppsarbetarnas led, då förelåge genast en överhängande
fara att mot den djärve skulle utslungas ett fackligt »Vatikan-dekret»,
sorn skulle göra honom socialt och ekonomiskt på helt annat sätt fågelfri
än en katolsk »vitandus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
