Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - Ur en kommittés tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 51
måst ställa på framtiden tanken att införa en »förenklad och mera
konsekvent genomförd titulatur» för tjänstemännen (se betänkandet sid. 190!).
I övrigt har den emellertid gjort vad den kunnat för sitt
unifierings-ideal utan att rygga tillbaka för så besynnerliga konsekvenser som t. ex.
att en särskild lönestat for provinsialläkarna måste intagas i reglementets
tilläggsbestämmelser, då det visade sig helt enkelt omöjligt att inpassa
dessa befattningshavare på den löneskala — fyrtiogradig, liksom forna
dagars kommunala röstskala! — som är själva kärnpunkten i det
allmängiltiga reglementet. Denna oförnekliga anomali har måhända fått passera
som en skönhetsfläck. Mera huvudbry har det synbarligen vållat att i det
allomfattande systemet inrangera en annan kår: professorerna vid
universiteten och Karolinska institutet.
Tanken att inordna universitetslärarna under civilförvaltningens
avlöningsreglemente framställdes redan av den kommitté, som förberett den för
universiteten senast genomförda löneregleringen (av år 1925), men
avstyrktes bestämt av dessas målsmän och upptogs ej i den kungliga proposition,
som blev grundvalen för riksdagens beslut i ämnet. Professorernas löner
fastställdes sålunda till belopp utan exakt motsvarighet i löneplanen for
civilförvaltningen, och i fråga om övriga avlöningsvillkor företogos inga
väsentliga ändringar i äldre bestämmelser. Dåvarande ecklesiastikministern
Olsson uttalade till statsrådsprotokollet, att han icke funne någon anledning
att vidtaga sådana rubbningar, då dessa äldre bestämmelser under en lång
följd av år tillämpats utan att därvid några svårigheter uppstått och inga
erinringar mot dem i sak framkommit. Den Hamiltonska kommittén
finner däremot icke tillräckliga skäl föreligga för att för universitetslärarna
bibehålla »särskilda, delvis efter föråldrade och enligt kommitténs mening
oriktiga principer uppgjorda avlöningsbestämmelser». Huruvida dessa
föråldrade bestämmelser passa för universiteten, är en fråga, som icke ens
ställes under debatt. Ändock förklarar kommittén (sid. 23), att det är eri
missuppfattning att bedöma det nya lönesystemet som ett mål i stället for
ett medel! — Sakliga invändningar från universitetens sida mot slopandet
av professorernas särställning — sådana hava icke uteblivit under den
preliminära diskussionen före förslagets slutliga utformning — ha fått gälla
lika litet som den tänkvärda gamla regeln att aldrig ändra i onödan. Det
är icke ur vägen att återge ett av Uppsala universitets drätselnämnd anfört,
tillspetsat exempel på praktiska svårigheter vid reglementets tillämpning:
»Skall en professor, som en dag under termin beger sig från Uppsala till
Stockholm för att där bedriva arkivforskningar, anses då bestrida sin tjänst
eller icke? Anses han icke bestrida den, skall han hava uppdrag att resa
för att icke få vidkännas löneavdrag. Anses han bestrida den, måste
arbetet anses som tjänstgöring å annan ort, i vilket fall
tjänstgöringstraktamente enligt 22 § skall utgå, något som knappast kan vara avsett» (citerat
i betänkandet sid. 22). Kommittén svarar härpå, att det knappast torde
vara allvarligt menat, att den senare eventualiteten skulle komma i fråga,
och uttalar sin övertygelse, att det skall gå utmärkt och till alla intresserade
parters fulla belåtenhet att tillämpa reglementet. Naturligtvis •— vilket
reglemente som helst kan tillämpas, om man inte behöver taga det på
allvar, men är det egentligen meningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
