Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Om processreformen. Några ord i anledning av den kungl. propositionen. Av Ernst Kallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom straffprocessen möter en del för denna processart till
skillnad från civilprocessen egendomliga lagstiftningsproblem,
vilkas lösning länge eftersträvats men av olika skäl — framför
allt det skälet, att man hänvisat till deras sammanhang med
en allmän processreform — icke kommit till stånd. I synnerhet
är det här fråga om regler angående åtal och åtalsrätt, de
straffprocessuella tvångsmedlen (häktning m. m.) samt
förberedande undersökning. I den mån propositionen uppdragit
grundlinjer för en blivande lagstiftning om dessa institut, ger
den, såvitt jag kan finna, överhuvud ej anledning till några
anmärkningar.
Vad jag hittills yttrat mig om har rört antingen det
processuella förfarandet i anseende till vissa grundläggande
principer därför eller andra i samband därmed stående särskilt
viktiga ämnen. Det resultat, som därvid vunnits, är bestämmande
för bedömandet av, huruvida och i vilken omfattning
organisativa ändringar äro nödvändiga. Det förhåller sig ganska
säkert så, att reformens framgång eller i varje fall möjligheten
att genomföra den inom någon kortare tidrymd väsentligen är
beroende på, huru det ställer sig i detta hänseende.
I propositionen har den åsikten hävdats, att det förordade
förfarandet icke nödvändiggör några genomgripande ändringar
i den nuvarande domstolsorganisationen, och därför ha sådana
ej heller föreslagits.
Beträffande underrätterna är den olika organisationen av
dessa domstolar på landet och i städerna det för svensk
rättsförfattning mest utmärkande draget. Olikheten, som vilar på
urgammal historisk grund och icke är produkten av någon
målmedveten juridisk spekulation, kan näppeligen i våra dagar
försvaras med processrättsliga skäl, eller, närmare bestämt, det
kan näppeligen med fog påstås, att det förefinnes en skillnad
emellan rättegångsmålen på landsbygden och i städerna, vilken
betingar olika organiserade domstolar. Den olika
domstolsinrättningen står historiskt i samband med det ännu i dag
bestående förhållandet, att, medan staten ordnar och bekostar
domstolsväsendet på landet, de städer, som ha sina egna
domstolar, själva bära kostnaden för dem och till följd därav ock
äga rätt att inom vissa gränser ordna, var och en för sig, sitt
domstolsväsende. Att denna städernas särställning principiellt
icke är försvarlig, torde knappast från något håll bestridas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
