Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - Stockholmsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 147
skärper ytterligare nödvändigheten av, att propagandan mot
fackorganisationernas frihetsfientliga tendenser icke föres i sådana former, att det med
något som helst fog kan påstås, att den syftar till att komma
fackföreningsväsendet såsom sådant till livs. Den socialdemokratiska partiledningen
önskar ingenting hellre än att få vatten på sin kvarn, när den ger uttryck
åt dylika farhågor. Det bör tvärtom uppvisas — något som av denna
tidskrift vid många tillfällen betonats — att åtgärder mot vissa arbetarskikts
självtagna privilegier icke blott äro ett sakligt motiverat samhällskrav
utan även ett första rangens intresse för övriga, majoriteten av
arbetarklassen representerande grupper.
Vid sidan av fackföreningsrörelsens insatser kunna även andra
omständigheter framhållas, ägnade att sprida ljus över valutgången i Stockholm.
Det är i synnerhet två väljarkategorier, som man har anledning förmoda i
år i större utsträckning än vid föregående val gynnat det socialdemokratiska
partiet. Den ena är arbetarkvinnorna, den andra tjänstemännen. Det
skulle icke förvåna, om en kraftig höjning kunde noteras av kvinnornas
röstning inom klass III. En bearbetning av det föreliggande
siffermaterialet har visserligen ännu knappast hunnit påbörjas, åtskilliga uppgifter tyda
dock på ett ökat valintresse hos denna grupp. Den har ju förut hört till
de mera försumliga, men det är känt, att socialdemokraterna gjort den till
föremål för en intensiv och systematisk agitation.
Att tjänstemän, såväl i privata företag som i stat och kommun, vilka
tidigare röstat borgerligt, nu i missriktad reaktion inför sitt ofta ytterst
bekymmersamma läge antingen direkt understött det socialdemokratiska
partiet eller helt enkelt valskolkat, synes icke osannolikt. När det gäller
löftenas politik är varje ansvarsmedvetet borgerligt parti redan från
starten svårt handicappat. Det är endast kommunisterna som med
socialdemokraterna kunna upptaga en ädel tävlan på den punkten. Den
lärdomen borde man även lägga på minnet inom den liberala partiledningen,
där man icke aktade för rov att misstänkliggöra framför allt högerns goda
vilja att genom en lämpligt avvägd lagstiftning om personliga arbetsavtal
förhjälpa de enskilda tjänstemännen till tryggare levnadsvillkor. Den vind
i seglen, som de liberala valaffischerna utlovade, lät sig icke framkalla
efter den metoden. Valresultatet allenast bekräftar iakttagelsen, att det
liberala partiet numera väl kan förmedla borgerliga väljares övergång
till socialdemokratien men själv icke mäktar draga till sig nya skaror, något
som är så mycket mera anmärkningsvärt i betraktande av att de liberala
listorna, kanske just tack vare att partiet har så få platser att besätta, i
fråga om de främsta kandidatnamnens kvalitet obestridligen vid detta
tillfälle stodo synnerligen högt.
De folkpsykologiskt betydelsefulla tillgångar, som vid valet i
Stockholm förelågo på socialdemokraternas kreditsida, motsvarades i det
borgerliga lägret av lika många minus på dess debetsida. Men därtill kom som
ännu en bidragande orsak till det borgerliga nederlaget splittringen inom
högerpartiet. Det vittnade om okunnighet i valpsykologiens elementa, när
den fria högerns upphovsmän föreställde sig, att de genom en attack i
valkampens begynnelse mot det egna partiet skulle kunna stimulera
stämningen i borgerliga kretsar. Utan att själv kunna belägga något mandat
11 — 3122(5. Svensk Tidskrift 1.931..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
