Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. 29 maj
- Dagens frågor
- Den kyrkliga fredsresolutionen
- Professorskompetensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moralisk art, vilka kunna tänkas gå emot de statliga myndigheternas
dispositioner, d. v. s. kyrkan förklarar sig redo att under givna
omständigheter uppresa sig mot den egna rättsstatens organ — tillsvidare visserligen
endast då det gäller krigsfara. Samtidigt har dock denna resolution genom
det ovannämnda Cullbergska tillägget kommit att få en ganska bestämd
udd gent emot den s. k. pacifismen, och någon samlingsformel s. a. s. åt
vänster kan den tydligen nu ej bliva.
För Sveriges del torde väl denna kyrkliga fredsgaranti ej behöva tagas
i anspråk, och därför blir också diskussionen om dess värde och lämplighet
helt akademisk. Ur teoretisk synpunkt kunde det dock vara värt att
diskutera, vilkendera som genom denna resolution blir störst:
auktoritetsvinsten för kyrkan eller auktoritetsförlusten för staten.
Professorskompetensen.
Det akademiska befordringsväsendet har på nytt kommit
under debatt, särskilt i samband med den mycket
omdiskuterade frågan om tillsättande av professuren i sanskrit och
jämförande språkforskning i Lund, där docenten Sköld, den ende sökanden,
förklarades inkompetent. Kritiken från vissa pressorgan och från vissa röster
i riksdagen mot universitetets åtgöranden i denna sak tjäna som en
utmärkt illustration på den grad av sakkunskap och oväld varmed en dylik
kritik arbetar. Så betecknade sig exempelvis hr Z. Höglund under
riksdagsdebatten som en synnerligen närstående vän till Sköld. När han trots
denna sin personliga inställning med anspråk på att företräda den
absoluta objektiviteten tillät sig att tala om »den blodigaste oförrätt» mot
Sköld, så menade han sig tydligen samtidigt befriad från att taga reda
på befordringsfrågans mest elementära förutsättningar. Till riksdagens
andra kammare lämnar han således den direkt falska uppgiften, att
»åtminstone två svenska sakkunniga» förklarat Sköld kompetent — då denne
i verkligheten blivit kompetensförklar ad av en enda (Lidén), varken mer
eller mindre. Och professor Lundstedt, huvudaktören, som har upphöjt sig
till överdomare i alla akademiska befordringsfrågor och fäller sitt
bergsäkra omdöme i de mest tvistiga fall, vare sig det gäller botanik, teologi,
filosofi eller sanskrit, dokumenterar sin egen förmåga av objektivitet
genom det sällsamma aktstycke, som finnes publicerat i riksdagens tryck: ett
cirkulärbrev, avsänt till ett trettiotal utländska sakkunniga, som anmodas
att bejaka Skölds kompetens.
Våra universitetsmyndigheter ha längesedan lärt sig att handskas med
största försiktighet med dylika, på privat väg infordrade utländska intyg.
Vad som framför allt är av vikt att beakta, är den helt olika arten av en
befordringsprocedur hos oss och i utlandet. I utlandet förfar man som
oftast med fullt medveten, öppen subjektivitet, Mycket ofta väljer ett
universitet ut sin kandidat på grund av förhoppningar, löften, allmän
begåvning, under det att hos oss det i enlighet med universitetsstatuternas ord
är »graden av ådagalagd vetenskaplig skicklighet», som fäller utslaget.
Ordet »professorskompetens» är hos oss i realiteten något helt annat än i
utlandet. Hos oss kan det förekomma, att exempelvis en ung, begåvad
docent under ett par år kan på ett utmärkt sätt förestå en professur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0200.html
