Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Finska litteratursällskapets grundläggande. Av Volmar Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språket i landet, och till följd härav var kännedomen om
riksspråket för de bildade klasserna viktigare än kännedomen om
folkets eget modersmål. Grundläggandet av Åbo akademi 1640
avsåg att åt landet uppfostra en duglig ämbetsmannakår, men
i akademiens verksamhet kan man knappast spåra någon
strävan att vårda det specifikt finska nationella livet. Bortsett
från den historiska vetenskapen var den nationella forskningen
fullkomligt försummad. Någon känsla för landets och dess
folks nationella egenart, hade, på några undantag när, ej gjort
sig gällande vid Åbo akademi före Porthans tid (1777—1804).
Porthan bröt en gång för alla den dittills rådande fantastiska
uppfattningen om urgamla bibliska anor hos Finlands folk och
grundlade det på vetenskaplig källkritik byggda studiet av
Finlands hävder. Porthan lyckades uppväcka en hängiven
forskaranda även hos en skara trogna, begåvade lärjungar och
lade därmed grunden till den senare s. k. Åbo-romantiken,
varifrån det fosterländska väckelsearbetet några årtionden senare
utgick.
Även om den politiska samhörigheten med Sverige år 1809
blev bruten, var det ju naturligt, att den dominerande svenska
kulturen i landet utgjorde en brygga till det gamla
moderlandet. Så snart de nyromantiska idéerna i Sverige hade
vunnit fotfäste i de akademiska kretsarna och de stela
pseudo-klassiska förebilderna börjat vika för en mera positiv
uppfattning om betydelsen av folkets eget individuella liv i nationens
öden, finna vi att även i Finland det avdomnande, som gjort
sig gällande i landets kulturliv efter 1809, hastigt börjar
upphöra. Det nationellt betonade romantiska arvet från Porthans
dagar upplivades av de nyromantiska idéerna från Sverige,
det är som två strömmar skulle sammanflyta i en
gemensam fåra.
Hösten 1812 företog den unge finske akademikern Adolf Ivar
Arwidsson en resa till Stockholm, stiftade där personlig
bekantskap med den nya skolans ledare och blev en svuren
bundsförvant åt fosforisterna. Nyromantikens läror om bevarandet av
det individuella och nationella och befrämjandet av en
litteratur, som bygger härpå, grepo honom med en sådan styrka, att
fosterlandets ställning klarnade för honom liksom i ett
blixtljus. Han uppfattade, att finska folket, ifall det skulle förmå
att hävda sin ställning i förening med Ryssland, måste väckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
