Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - Riksdagsfinal - Från Lappo till Loimijoki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 257
departementschef och partiledare, men i längden verkar denna
kraftprestation en smula äventyrlig, och utan tvivel är den riskabel för ministärens
prestige. Sedermera har hr Ekman ju också lämnat
försvarsministerportföljen till konsultativa statsrådet Rundqvist och alltså minskat en del på
sin arbetsbörda.
1931 års riksdag har varit en arbetsriksdag, relativt ostörd av de
partipolitiska stormarna. Förebud till ett kommande oväder ha dock kunnat
skönjas. Regeringen får bereda sig på att nästa års riksdag icke blir lika
fridfull som den nu tilländalupna, Andrakammarvalen hösten 1932 kasta
redan hotfulla skuggor över regeringens och partiernas vägar.
Från Lappo till
Loimijoki.
Genom kommentarerna till utgången av presidentvalet
i februari gick som en gemensam grundton
förhoppningen på en snar avspänning i Finlands politiska liv efter den föregående
tidens bittra konflikter. I viss mån synes de följande månadernas
utveckling ha infriat denna förhoppning. Parollen för eller mot Lappo har i
varje fall förlorat i aktualitet. Stormlöpningarna mot parlamentarismen
och demokratien ha tills vidare avblåsts. Men i stället ha nya stridsfrågor
dykt upp och rubbat de politiska cirklarna. Den ekonomiska krisen har
tilltagit i skärpa och skapat nya svåra motsättningar. Till det
efterlängtade lugnet har man ännu icke nått fram. I själva verket tycker man sig
numera kunna konstatera, att Lappo i och med presidentvalet upphört
att verka som en aktiv maktfaktor i finländsk politik. Själva valutgången
kunde visserligen på detta håll firas som en seger. Men omständigheterna
i övrigt — den sensationella framgången för Ståhlbergs anhängare vid
elektorsvalen, den knappa majoriteten i den avgörande omröstningen,
agrarernas uttryckliga betonande av att deras röster endast gällt Svinhufvuds
person, ej den meningsriktning, som fört fråm honom — talade i motsatt
riktning. Tendensen markerades ytterligare genom den nya ministärens
tillkomst. Redan från början stod det klart, att regeringsfrågans lösning efter
presidentskiftet skulle sökas i en borgerlig koalition på bredast möjliga
parlamentariska grund. Svårigheterna visade sig visserligen högst
avsevärda. Först sedan agrarernas mångårige och förfarne partiledare Kallio
efter fåfänga försök måst resignera och sedan krisen varat i nära tre
veckor, lyckades det för en annan agrarledare, överdirektören i
lantbruksstyrelsen Sunila, att ena de stridiga viljorna. Hans ministerlista var
uppgjord med iakttagande av minutiös partimatematisk rättvisa: agrarerna
fingo sex, samlingspartiet fyra, framstegspartiet en och svenska folkpartiet
två platser. På flera håll ville man utläsa en viss prägel av anti-Lappo i
regeringens sammansättning. Särskilt noterades som karakteristiskt att två
så utpräglade Lappomotståndare som Kivimäki och von Born fått sig de
under förhandenvarande förhållanden betydelsefulla justitie- och
inrikes-portföljerna anförtrodda. Regeringskoalitionens inre svaghet kom till
synes redan då riksdagen hade att i samband med den avgångna regeringens
ämbetsberättelse taga ståndpunkt till dennas hållning under sommaren och
hösten; men då ingen ville driva saken till sin spets, kunde riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
