Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Seminarieorganisationen. Reflexioner jämte ett förslag med anledning av det senaste sakkunnigbetänkandet. Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 GIDEON DANELL
igenom skulle alltså — förutom av mig föreslagna Murjek samt
Hagaström eller Haparanda — ytterligare några otidsenliga
seminarielokaler bli överflödiga och av staten kunna avyttras
eller disponeras för andra ändamål.
Till sist bör jag måhända åter erinra om att mitt förslag
räknar med tvåårig utbildning för studenter till
folkskollärar-kallet i st. f. den nuvarande ettåriga och med treårig kurs för
småskollärarinnor, som önska utbilda sig vidare till
folkskollärarinnor, i st. f. förut föreslagen tvåårig sådan kurs. Skulle
det visa sig omöjligt att genomföra dessa enligt mångas mening
högst önskvärda förbättringar, bleve tydligtvis lokalbehovet
ännu mycket mindre än här beräknats. Men det må tillgivas
en seminarielärare, som med bekymmer ser nödtvånget att
reducera seminarieorganisationen, om han därvid ej kan avstå
från att hoppas på en förbättring av själva
undervisningsförhållandena i samband med den nödvändiga yttre reduktion,
varigenom vackra slantar komma att inbesparas. En dylik
förbättring skulle enligt min mening bäst vinnas genom dels
utökning av tiden för här nämnda existerande eller planerade
specialkurser, dessa för staten billiga, men f. n. ej utnyttjade
utbildningsformer, dels den i förslaget härovan beräknade
utvidgningen av övningsskolorna med därav följande rikligare
tillfällen till övningsundervisning under seminarietiden, dels
ock genom småskollärarutbildningens åtminstone partiella
sam-organisering med folkskollärarutbildningen.
Förgäves spejar man hos 1929 års seminariesakkunniga efter
något initiativ till sådana önskvärda reformer, som kunde
direkt anknytas till organisationens reducering i yttre
av-avseende. Det vore kanske obilligt att därvidlag antyda en
jämförelse mellan dessa sakkunniga och 1906 års
folkundervisningskommitté. Utgångsläget och uppdraget voro ju helt olika i de
båda fallen. Men medan den gamla kommittén på ett över allt
beröm stående sätt skilde sig från sin krävande dubbla
uppgift att samtidigt förbättra och utvidga lärarutbildningen,
måste omdömet bli ett helt annat om den senare kommitténs
sätt att lösa sin ofantligt mycket lättare och angenämare
uppgift, att i tider, då ropet på sparsamhet är så starkt och
befogat, föreslå minskning av statsutgifter. Vad man finner hos
dessa sakkunniga är ett förslag, som i alltför ringa grad
tillgodoser statens berättigade krav på reduktion av en för stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
