Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS VAL
371
bankir var England helt naturligt ytterst känsligt för den
internationella ekonomiska krisen. Sedan gammalt hade
utlandet placerat kapital i London, ofta i kortfristiga lån och mot
relativt låg ränta, kapital, som sedan placerades på andra håll,
i längre lån och mot högre ränta. Detta kapital återfordrades
nn av de utländska fordringsägarna, icke minst från Holland
och Frankrike, dels därför att kapitalet under de rådande
förhållandena verkligen behövdes, dels också därför, att
förtroendet till pundet började svika. England var mer än andra länder
känsligt för denna likviditets- och förtroendekris och
guldflykten tog oerhörda dimensioner. Under de två sista veckorna
i juli förlorade Bank of England 34 miljoner £ i guld.
Guldflykten hade emellertid också hämtat stimulanser ur
händelser på Englands egen mark. Arbetslöshetskommitténs
varningar i en preliminär rapport för försäkringspolitikens dåliga
kontroll och bristfälliga ekonomi hade i huvudsak förklingat
ohörda. Eegeringen vågade ej taga upp de delikata frågor, som
rapporten pekade på, och de borgerliga partiernas ledare voro
tveksamma, säkerligen icke minst av hänsyn till de mäktiga
valmansintressen, som voro lierade med arbetslösheten. Den 31
juli tog parlamentet sommarferier; att läget var oroligt förstod
man emellertid redan därav, att underhusets talman fick rätt
att sammankalla huset med 24 timmars varsel.
Samma dag publicerades finanskommitténs betänkande, efter
ordf. ofta kallat May-rapporten. Dess uppgifter slogo ned som
en bomb i Englands ekonomiska och politiska diskussion. För
kommande budgetår beräknade kommittén en brist på 120
miljoner £, om skuldamorteringen skulle fortgå efter den
uppgjorda planen. Till ett belopp av icke mindre än 20 miljoner £
per år beredde staten förmåner åt den levande generationen, som
kommande generationer skulle få betala. Och dessas bärkraft
skulle måhända vara mindre, ty medan England för närvarande
på 100 arbetsföra kunde räkna 23 personer i åldern över 65 år,
skulle man om 30 år ha 33 och om 50 år 38 personer i samma höga
ålder. Kommittén föreslog kraftiga besparingar i utgiftsstaten,
framför allt för arbetslöshetsförsäkringen,
undervisningsväsendet och vägväsendet.
Från centralbankerna i Förenta staterna och Frankrike
upptogs ett lån på 50 miljoner £ för att rädda den hotade
guldmyntfoten. Optimisterna trodde att detta lån — liksom 40-mil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
