Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Englands val. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS VAL 379
staren, som icke genomdrivit sin uppfattning utan gjort sig
skyldiga till »förräderi mot landets och partiets intressen».
Så började — i radio, i press och från talar tribun — en av de
märkligaste valrörelserna i Englands nyare historia, utkämpad
med växande segervisshet från regeringspartiernas sida, med
växande förbittring från oppositionens. Kegeringen begärde fria
händer att föreslå de åtgärder (inklusive tullar), som
situationen kunde fordra, i syfte att åter upprätta Englands ekonomi
och finanser. Sedan protektionismen sålunda fått sin plats i
regeringspartiernas program — som ett fakultativt och
tillfälligt remedium hos Samuelliberalerna, som det allena
saliggörande medlet hos tidningslordernas ytterlighetsmän —
deklarerade den officiella socialdemokratien liksom Lloyd George sitt
stränga fasthållande vid frihandeln. Så stodo mot varandra
regeringens krav på fria händer och oppositionens på fri handel.
De borgerliga partierna och de nationella socialdemokraterna
utmålade i bjärta färger farorna av den inflation, som skulle
bliva följden av oppositionens seger. De borgerliga riktade
allvarliga anklagelser mot de avgångna ministrarna, som först
bringat riket på obestånd och sedan i en tid av fara smitit
från ansvaret. Med slagordet: »Bolshevism run mad» sökte
Snowden, som alltid med förbittrad energi identifierar sig med
sin närmaste uppgift, karakterisera Henderson och hans parti.
Detta åter betecknade sina forna ledare, MacDonald och
Snowden m. fl., som förrädare, och Thomas berövades rätten till den
pension, som han eljest skulle ha mottagit från
järnvägsmännens fackförbund. Augustikrisen framställdes som »the
ban-ker’s ramp» och för att förhindra en upprepning fordrade
arbetarpartiet med mycken styrka statens övertagande av Bank
of England. »Så länge som vi icke styra bankerna, komma
bankerna att styra oss», yttrade en ledande socialdemokrat.
Häremot invände Herbert Samuel, att det vore ungefär lika
klokt att skylla på bankmännen för den ekonomiska krisen som
det vore att anklaga termometern för att augusti varit kylig.
Man erinrade också om att bankmännen icke framställt några
andra villkor för det diskuterade lånet än att budgeten skulle
balanseras.
Icke minst observerad var MacDonalds modiga och energiska
kamp för sitt mandat i Seaham. Han hade icke glömt sitt
ursprung och icke svikit något av sina ideal, sade han. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
