Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Litteratur - Böcker om Nathan Söderblom. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 LITTERATUR
Söderblom, »lians förmåga att trösta, uppmuntra och göra människor villiga
att bli åtminstone hälften så bra, som han trodde dem vara».
Att en man, vars insats varit så mångskiftande, också i sin biografi och
sin egen levnads färd skall rymma mer än de flesta, är uppenbart. Hans
biografer ha haft ett både lätt och krångligt värv.
Levnadsvägen var icke den vanliga. Det finns människor i vilkas liv det
till synes aldrig händer någonting. Det var motsatt för Söderblom. För
honom hände det alltid något storartat. Han hade den hälsosamma oron i
sig. Han fördrog allt utom stiltje. Om det hade funnits någon skärseld
skulle den väl för honom ha bestått i domen till overksamhet.
Olle Nystedt har med breda penseldrag lyckats måla upp Söderbloms
livsväg. Tecknaren är lyhörd och minnesgod för allt som kan ge tavlan
liv. Väldigare i måtten och djupare i siktet är Tor Andraas bok. Båda
förtjäna allt beröm. Men Andrass behöver intet. Med en uppläggning av
sitt arbete, som nästan verkar vetenskapligt beräknad, ägnar Andree större
delen av sin bok åt den tid i Söderbloms liv, då han ännu gick i
förberedelsens år, okänd av den stora världen. Det är näppeligen en tillfällighet
eller den knappa tidens tvång, som föranlett denna disponering av
biografien. Vilken annan biograf skulle gjort så, när det gäller Söderblom?
Andras vet forskningens risk och skyndar att tillvarataga i första hand det
material, som lättast blir utsuddat och förstört. Det som ligger i
arkiverade akter, hinner stötas och blötas framdeles. Detta Andrass grepp hindrar
icke att strålkastaren hinner att lysa vägen fram, ända fram till graven vid
ärkebiskop Lars’ sida i Uppsala högkor.
Av alla hittills utkomna biografier har läsaren nöje. Hågkomster och
livsintryck ger dessutom stundom ett icke avsett leende, då man läser den.
Man följer den ena framställningen efter den andra och lär sig många
nyttiga saker men också något speciellt nytt varje gång. Man hör om
Söderblom bland Sveriges och all världens K. F. U. M:are och finner att
här är den verkliga källan till hans senare gärning. Man hör i nästa
uppsats om hans samförstånd med och inställning till Fosterlandsstiftelse och
lågkyrka. Man finner då att här är den egentliga livsnerven i hans liv.
Man hör om hans ungdomsglada protester bland liberala och radikala
nyprotestanter. Och häpen finner man att det naturligtvis var här, som
Söderblom egentligen hörde hemma. Åter lockas man att tänka: Så synd
att han inte fick läsa det själv. Med tjuvpojksblick i ögat skulle han
bestämt ha hjärtligt försäkrat: »de ha så rätt, allesamman».
Det är tydligen icke alldeles lätt att finna syntesen av allt det myckna
och rika i Nathan Söderbloms liv. Han själv har icke enbart underlättat
saken genom sina skrifter. Den som vill bygga sina omdömen på dessa har
enligt Sven Ågrens förträffliga och noggranna bibliografi 669 nummer att
lustvandra genom.
Det är heller icke lätt att sammanfatta dessa förnäma förstlingsböcker
om Söderblom. Till en sådan lysande syntes har dock här sparats Liedgrens
uppsats, »En kristen människas frihet». Den rymmer pompa och kärlek,
humor och innerlig vördnad. I ouverture, allegro vivace stiger den unge
livshungrige akademikern fram, bräddad av den nya tidens tankar och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
