Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Dagens frågor - Parlament som fredsförhindrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 DAGENS FRÅGOR
fördrags tillblivelse. Frankrike t. ex. hindrades från att visa rimlig
moderation i sina skadeståndskrav genom en folklig och- parlamentarisk
efterkrigspsykos, som hindrade dess politiska ledare från att ens våga
nämna någon fix skadeståndssumma. »Allmänna meningen» i press och
parlament skulle nämligen, det visste de blott allt för väl, betrakta den som
måttlöst otillräcklig och betrakta dess framläggande som nära nog
högförräderi. Och vad England angår/ så hade under den
fredsunderhandlingarna omedelbart föregående valkampanjen Lloyd George vunnit sin
stora koalitionsmajoritet på lösensordet: Let Germany pay! En upphetsad
valmötespublik till jublade en av hans ministerkolleger frenetiskt bifall, då
.denne med nästan sadistiskt patos skildrade, hurusom man borde pressa
Tyskland så hårt, att det i den tyska statskroppen skulle gnissla som
apelsinkärnor mot varandra, när man med ordentligt eftertryck kramade
denna frukt. Och man behöver ingalunda gå så långt tillbaka i tiden för
att finna motstycke till en sådan mentalitet. Det lönar sig exempelvis att
uppmärksamt genomläsa det stenografiska referatet över franska
deputeradekammarens debatt efter underrättelsen om president Hoovers
moratorie-budskap av den 20 juni 1931. Endast nödig parlamentarisk hänsyn till
hövlighetens krav gent emot statsöverhuvudet i en stor fordringsägarestat
förmådde i någon ringa mån dämpa uttrycken for den harm och den
hätskhet nyheten framkallade. Och man måste beundra den kallblodiga
smidighet, varmed Laval förmådde avtruga kammarmajoriteten ett motvilligt givet
samtycke till att franska regeringen överhuvud inlät sig på
detaljförhandlingar om den Hooverska moratorieplanen. Numera är det allom
uppenbart, hurusom dessa detaljförhandlingar betogo Hooverbudskapet en dryg
del av den allmänt stimulerande verkan det åsyftade. Två av Baselbanken
tillsatta facklnannakomrnissioner ha som bekant nyligen med saklig
grundlighet undersökt Tysklands finanser, betalningsförmåga och kreditbehov.
Deras resultat tillkommo genom till sist fullständigt enhälligt fattade beslut,
av vilka det överlämnades åt fordringsägarestaterna att på en
skadeståndskonferens i Lausanne draga de politiska konsekvenserna, Franska
regeringen lyckades emellertid att hindra konferensens öppnande på utsatt
tid, och ett av dess tyngst vägande skäl var, att så kort tid återstod
till deputeradekammarevalen. En moderatare hållning av Laval skulle
förmodligen lia bragt ministären i allvarlig fara för ett misstroendevotum
eller åtminstone i synnerligen hög grad minskat dess utsikter att bestå
valstridens eldprov.
Franska regeringen är för övrigt för ingen del ensam om *att behöva
»strama upp sig» över hövan av parlamentariska hänsyn. I Tyskland har
rikskanslern Briining sett sig nödsakad att höja rösten vid proklamerandet
av Tysklands oförmåga att nu eller framdeles fylla Youngplanens
betalningskrav. Hans därvid närmast för Englands och Frankrikes
ambassadörer avsedda ord kommo på en hittills ej fullt utredd indiskretions väg till
världspressens kännedom och hindrade tills vidare inledandet av
oförbehållsamma meningsutbyten i Lausanne. Och skärpan i hans uttalande stod
förmodligen i samband med de inrikespolitiska hänsyn, som ungefär
samtidigt förmådde honom att förhandla om presidentvalet med
oppositionsledarna Hitler och Hugenberg. Dessutom vet man ju inom och utom Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
