Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 17 juni 1932 - Dagens frågor - Den irländska nationalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 219
regeringen, först i inbördeskrigets och sedan i den politiska
förtalskampanjens form. Vid sidan av dessa båda huvudfaktorer existera också tvenne
smågrupper, ett litet bondeparti och en socialistisk arbetargrupp. Genom
sin fåtaliga numerär skulle dessa partier icke ha någon betydelse, därest
icke partiförhållandena i det nuvarande parlamentet gjorde de Valeras
kabinett beroende av de sju arbetarrepresentanternas röster. Motsättningen
mellan de moderata och republikanerna är i själva verket mera en fråga
om lynnesart än om djupgående skillnader i åskådningen. Fristatspartiets
grundare, Arthur Griffith och Michael Collins, tillhöra frihetskrigets mest
markanta personligheter. Griffith hade varit gruvarbetare i Sydafrika och
återvände i början av 1900-talet till Irland, där han grundade den
sedermera så ryktbara organisationen Sinn Fein, det passiva motståndets
företrädare i irländsk politik. Som redaktör för en rad publikationer, vilka
avlöste varandra, hade han utövat ett betydande författarskap, i vilket han
gjort sig till tolk för tanken på en renässans av den gäliska kulturen på
Irland. Han tillhörde den moderata strömning i irländsk politik, som med
de lagliga medlens hjälp ville nå fram till nationell självstyrelse för Irland,
en strömning, som i Home rule-partiets ledare i underhuset Parnell haft en
berömd representant. Michael Collins däremot hade varit en typisk
exponent för den andra strömningen i den irländska nationalismen, vilken i de
s. k. feniska sällskapen funnit sitt organisatoriska uttryck. Dess främste
banerförare var den fanatiske agitatorn och journalisten 0’Donovan Rossa,
»dynamitens apostel», vars tillnamn är tillräckligt för att karakterisera
hans politiska inställning. De feniska sällskapen ha fått sitt namn efter en
på 1840-talet grundad sammanslutning, »The Phoenix association», men de
fingo sin mest betydelsefulla organisation i den något senare bildade »The
irish republican brotherhood», där Michael Collins fått sin nationalistiska
skolning. I nära samband med denna rörelse arbetade en socialistisk
arbetarsammanslutning under ledning av James Conolly, en okuvlig energi,
som med en lysande stilistisk brio gav utlopp åt sitt hat mot den bestående
samhällsordningen och sin entusiasm för en socialistisk arbetarrepublik.
Någon strikt gräns mellan de olika strömmarna i den irländska
frihetsrörelsen kan man icke draga. De flyta över i varandra, och medlemmar av
organisationer, som närmast höra hemma på den ena sidan, kunde ofta vara
medlemmar i sammanslutningar, vilkas verksamhet var ett uttryck för den
andra sidans ståndpunkt. Michael Collins var sålunda även medlem av
Sinn Fein. Denna gemenskap de olika organisationerna emellan kom särskilt
starkt till uttryck under frihetskriget 1918 och 19, då praktiskt taget hela
Sydirland stod enigt mot de brittiska främlingarna. Vid världskrigets
utbrott hade. Irland öppet och oreserverat förklarat sig för England, men den
engelska regeringen begick då den oklokheten att låta de nordirländska
frivilliga bilda egna regementen, medan sydirländarna stuckos in i brittiska
truppförband. Nordirland har som bekant sedan den s. k. »plantation of
Ulster» i början av 1600-talet en engelsk befolkning. Från irländarnas sida
betraktades denna åtgärd som ett misstroendevotum mot den irländska
rasen, och en av den moderata nationalismens ledare, professorn och
sedermera undervisningsministern Eoin Mac’Neill, bildade då en sammanslutning
under namnet de irländska volontärerna, vilka hade till uppgift att försvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
