Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Dagens frågor - Politisk förtroendekris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Den 27 aug.
Det första intryck som Kreugerkraschen gjorde på de
icke initierade var att en lysande såpbubbla spruckit.
Rätt snart kom man dock till insikt om att det i själva verket var en
varböld som brustit. Katastrofens ekonomiska verkningar, kännbara för hela
landet och ödeläggande för många, framstodo då som relativt obetydliga i
jämförelse med den moraliska förödelse, som här avslöjades. Måttet
rågades, när Sveriges statsminister överbevisades om att ha lämnat osanna
uppgifter om sina mellanhavanden med Ivar Kreuger och nödgades
erkänna att han så sent som i februari detta år av honom mottagit ett stort
penningbelopp till det frisinnade partiets valfond. Därmed spred sig
Kreugerkrisen över till ett nytt område. En politisk förtroendekris, som
redan tidigare bebådats av vissa tecken, blev nu uppenbar för alla. Och
detta skedde en knapp månad fore valen till riksdagens andra kammare.
Mottagandet av den Kreugerska gåvan vid en tidpunkt, då Sveriges
regering och riksbanksledning stodo engagerade i en mycket omfattande
stödaktion för Kreugerkoncernen, fällde hr Ekman politiskt och gjorde hans
avgång från statsrådsämbetet oundviklig. Hans offentliga förnekande av
sakförhållandet fällde honom moraliskt. Det är begripligt att man i
frisinnade kretsar ryggar tillbaka för de nödvändiga följderna och söker efter
förevändningar för ett mildare bedömande av hr Ekmans handlingssätt.
Det är för övrigt även vissa andra än hr Ekmans meningsfränder som
funnit tillvägagångssättet vid sakens offentliggörande onödigt bryskt med
hänsyn till att det gällde landets främste ämbetsman och en man som gjort
sitt land betydande tjänster. Därmed ursäktas dock icke de partipolitiskt
eller av känsloskäl dikterade försöken att blanda korten och avvända
uppmärksamheten från det väsentliga i saken. Det är för övrigt ur hr Ekmans
egen synpunkt ett dåligt försvar att framställa honom som ett offer för
politiska intriger och beskylla konkursförvaltarna för delaktighet i en
planlagd konspiration mot regeringschefen. Dylika vantolkningsförsök kunna
endast bidraga till att skärpa den offentliga kritikens omdömen i själva
sakfrågan och förlänga den pinsamma debatten. Och framför allt måste
en bestämd gensaga riktas mot alla planer att på någon bakväg återbörda
hr Ekman till svensk politik. Såsom redan sagts, betyder hans politiska
död utan tvivel ur många synpunkter en avsevärd förlust för vårt land:
med sin duglighet, sin arbetsförmåga och sitt i flera avseenden goda
omdöme har han gjort en betydande insats, som icke får glömmas. Men saken
är nu utagerad. Hr Ekman är borta; och det kan måhända rentav vara
Politisk
förtroendekris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
