Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Liberalismens frihetsdoktrin. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentlig punkt från Humboldts. Men divergensen kan dragas
ut ytterligare. Humboldt krävde frihet och storhet för den
individuella människan, utilitarismen önskade frihet och lycka
»... för det största möjliga antal». Det har visserligen förut
antytts, att Benthams utilitarism tillförsäkrade människorna
den allmänna välfärden, om de sökte den på den rena
individualismens vägar. Men det har också antytts, att Mills doktrin
är en modifikation av denna konsekventa individualism. Mill
tog avstånd från Benthams försök att derivera hänsynen till
andras lycka endast ur det »välförstådda egenintresset». Han
anser, att individens lyckosträvan redan från början rymmer
ett altruistiskt, på det hela inriktat moment, och han sträcker
sig ända därhän, att han påyrkar en individs offrande av sin
egen lycka, om hela summan av lycka därmed ökas. Denna
lyckoetik har Mill närmare utvecklat i sitt arbete
»Utilitarianism», som utkom 1863. Men redan i boken om friheten dröjer
han med förkärlek vid de sociala aspekterna. Han erinrar
visserligen om att individens frihet förtjänar allvarligt avseende
för dess egen skull, och han söker bekräftelse på sin erinran i
långa citat från Humboldt. Men människans frihet har icke
endast och icke ens främst betydelse för människans egen skull,
utan för mänsklighetens skull. Tankefriheten är icke främst
önskvärd för att dana stora tänkare utan för att skapa »ett
andligen livskraftigt folk», »en mänsklighetens andliga
välfärd». Och handlingsfriheten, de stora och skapande
individernas handlingsfrihet är en livssak för mänsklighetens
framåtskridande. Mills frihetsdoktrin är sålunda icke ämnad som ett
vapen i striden för en absolut individualism, den står snarare
i tjänst hos ideal, som icke äro synnerligen avlägset besläktade
med kollektivismens.
Det har sagts om John Stuart Mill, att han är »den nyare
liberalismens främste teoretiker». Uttalandet skall här icke
diskuteras, i den mån det avser en värdesättning av Mills
betydelse i liberalismens historia. Men satsen kräver en
kommentar, i den mån den innebär en karakteristik av Mills doktrin.
Mills idépolitiska utveckling var från början en vandring bort
från laissez-faire, och den åskådning, han till sist nådde,
karakteriseras bäst med benämningen liberal-socialism. Den
frihetsdoktrin, som han utvecklar i »On liberty», bär ännu drag av
den äldre, principrena individualismen av Humboldts typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
