Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Liberalismens frihetsdoktrin. Av Carl Arvid Hessler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många och deras lycka, ej heller företrädesvis om det hela och
dess makt. Den synes om möjligt vilja bana väg i alla tre
riktningarna. I den svenska liberalismens principprogram
talas det om »personlighetens värde», men det talas också om »ökat
välstånd för folkets breda lager», och härom året bedrev man
valarbete under kartellbeteckningen »Samhället främst». Den
föregående framställningen har avsett att visa, att alla tre
principerna kunna tas till intäkt för en liberal frihetsdoktrin,
och någon teoretisk nödvändighet att slopa doktrinen vid
principernas förenande torde icke föreligga. Men den praktiska
nödvändigheten synes däremot ofta ha gjort det till en dygd att
på ett flertal punkter uppge en konsekvent liberal
frihetsdoktrin. Det har rent av sagts, att frihetsdoktrinen sedan länge
ligger på lit de parade, och att de närmast sörjande endast vid
opportuna tillfällen betyga kvarlevorna sin vördnad. Detta är
väl mest elakt förtal. Men om och när den liberala rörelsen
finner behov av inre samling kring sin hävdvunna idé, kan den
icke underlåta att ägna uppmärksamhet åt de tre typer av
liberal frihetsdoktrin, som representeras av namnen Humboldt, Mill
och Treitschke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
