Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 17 okt. 1932 - Dagens frågor - Besparingsaktionen och kulturbudgeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 307
hända verksamhetsyttringar i den andliga kulturens tjänst, som här
trängas med varandra om understöd från statsverket och vilkas
representanter ha en — kanhända — alldeles särskild benägenhet att anse var
sin speciella domän som oskattbar och omistlig. Trots alla heta och hårda
ord, som kunna fällas, kan naturligtvis dock sparsamhetskravet, när nöden
verkligen tränger på, icke göra halt inför anslagen till exempelvis
språklärarnas utrikes resor, skolungdomens skidåkning, orkesterföreningar,
nykterhetsundervisningen eller andra förträffliga ting. Men man tvingas att
fråga, vad som egentligen är vunnet med den besparing som åstadkommes
genom det idoga kalfatrandet av dylika poster, när samtidigt t. ex.
skolöverstyrelsen räknar med en förhöjning på en miljon av anslaget till
folkskoleväsendet — ett konto, vars storlek som bekant är beroende av de
kommunala myndigheternas åtgöranden och alltså de facto undandragen
statsmakternas bestämmande! På samma sätt med anslagen till de
allmänna läroverken, där skolöverstyrelsen begär inrättandet av ett 40-tal
nya läraretjänster, nästan uteslutande vid förstatligade kommunala
mellanskolor. Här är det således 1927 års skolreform, som binder händerna
på anslagsäskande och anslagsbeviljande myndigheter. Ämbetsverket i
fråga har naturligtvis endast att söka genomföra den en gång antagna
planen. Men en utomstående iakttagare, som sammanställer detta
anslagskrav med granskningsnämndens ansträngningar att pruta bort några
procent på anslaget till, låt oss säga, det offentliga arkivväsendet, vars hela
kostnadssumma kanske motsvarar ett eller två års stegring av
elementarundervisningens budget, har nog svårt att finna någon djupare finansiell
visdom i en sådan politik — om icke möjligen den, som uttalats i
skriftens ord: Den som har, åt honom skall varda givet, men den som icke har,
från honom skall varda taget även det han har.
Universitetens anslagsfrågor förtjänade sitt eget kapitel.
Granskningsmännen hava ifrågasatt besparingar med 110,000 kr. för Uppsala
universitet och 100,000 kr. för Lunds, vilka skulle åstadkommas genom
minskningar på anslagen till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare, till
material och till bokinköp och bokinbindning. Särskilt minskningen av
sistnämnda post har väckt stark opposition på akademiskt håll, där man
hävdat, att ytterligare inknappning på bokanskaffningen måste verka rent
förlamande på det vetenskapliga arbetet, så mycket mer som kronvalutans
fall redan avsevärt fördyrat inköpen av utländsk litteratur. Häremot
invändes kanske, att olyckan dock borde bliva av övergående art, då ju
granskningsmännens hela aktion blott gäller uppnåendet av jämvikt i
nästa budgetårs riksstat. Men svaret blir, att även ett tillfälligt ingrepp
på just detta område med hänsyn till vikten av kontinuitet och rationell
planläggning av inköpen kan medföra sådana olägenheter, att det icke bör
få ske innan alla andra utvägar till vinnande av den åsyftade besparingen
undersökts. I första hand måste detta gälla nybyggnader och
utvidgningar, som utan våda kunna uppskjutas eller avbrytas. Statsrådet Nothin
kan som Floridor i granskningsnämnden näppeligen ha glömt, att han som
Célestin i statens organisationsnämnd hävdat, att besluten om byggandet
av det s. k. Karolinska sjukhuset i Stockholm, en affär på ett 50-tal
miljoner, måste föra med sig en omprövning, om staten verkligen skall i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
