Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. 17 okt. 1932
- Dagens frågor
- Hindenburg, Papen och Hitler
- Rörliga professurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om icke — hästen stupar under honom. Det tyska folket har nått gränsen
för fysisk och psykisk påfrestning.
Rörliga professurer.
Det stundande sparsamhetsfälttåget börjar redan kasta sin
skugga även över riksstatens kulturanslag.
Universitetsbiblioteken hotas av betydande inskränkningar, dubbelt kännbara på grund
av valutasvårigheterna, och i pressen har en högljudd om ock ej så tungt
vägande stämma — Aftonbladets — givit uttryck åt sin belåtenhet inför
denna förestående kulturpaus. Men skribenten i fråga har ej gjort halt
inför anslag av denna art, utan han kräver även vissa professurers
indragning i samband med förestående ledigheter. För dem, som ej finna
statsanslagen till den vetenskapliga bildningen i vårt land så rikligt
tilltagna, att de utan varaktigt men kunna nämnvärt minskas, torde det
därför vara skäl att undersöka i vad mån det nuvarande systemet medgiver
deras utnyttjande på mest tillfredsställande sätt. Det torde då näppeligen
kunna bestridas, att f. n. vissa missförhållanden existera, som lätt kunna
tagas till intäkt för angrepp i stil med Aftonbladets. Framför allt ställer sig
frågan: i vad mån kunna nuvarande ordinarie lärostolar vid universitet och
högskolor anses motsvara de krav, som statsmakterna hava rätt att ställa
på dem? Det blir i främsta rummet till den filosofiska fakulteten, som
detta spörsmål kan riktas — i de tre andra är ju så gott som hela
undervisningen obligatorisk för samtliga studerande, och de olika
professurerna bliva sålunda nödvändiga kuggar i examensmaskineriet. Inom den
filosofiska fakulteten åter är ämnesvalet i princip fritt, men trots detta
är den organisatoriska ramen lika stel som i övriga fakulteter — samtliga
professurer, naturligtvis med undantag för de personliga, äro fast knutna
till bestämda ämnen, vilka i stort sett sammanfalla i alla fyra
universitetsstäderna. (Att Stockholms högskolas humanistiska avdelning ännu är
ofullständig, rubbar ej detta förhållande.) Problemet är alltså, om denna
fasta organisation verkligen lämnar skälig valuta för de rätt avsevärda
kostnaderna.
Ur statsmakternas synpunkt måste alltid universitetens främsta uppgift
vara utbildandet av ämbetsmän, i detta fall framför allt läroverkslärare.
I andra hand kommer så en annan uppgift, beredandet av
verksamhetsmöjlighet för framstående forskare. Den förra uppgiften kräver (om vi
hålla oss till den humanistiska sektionen), att en fullständig undervisning
gives i de vanliga skolämnena: historia, statskunskap, litteraturhistoria,
klassiska och nordiska språk, tyska, engelska, franska och i någon mån
pedagogik och filosofi. Att ifrågavarande lärostolar äro nödvändiga och i vissa
fall av stark tillströmning från de studerande behöva dubbleras, torde vara
obestridligt. — Den andra uppgiften åter har man sökt tillgodose medelst
övriga ordinarie professurer och de fåtaliga personliga. Men det är här,
som hela organisationens svagheter framträda. Vi äga i Sverige t. ex. tre
professurer i sanskrit och jämförande språkforskning, tre i semitiska eller
österländska språk, fem i konsthistoria, ej mindre än sex — snart kanske
sju — i filosofi, och ännu fler dylika fall torde kunna uppletas. Att en
dylik anhopning av lärostolar ej är nödvändig ur undervisningssynpunkt,
är självklart — i vissa ämnen torde stundom risk finnas för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0317.html
