Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 ESKIL SUNDSTRÖM
detta drama blott alltför sällan blir moraliskt upplyftande.
Tidningens första uppgift är att låta människorna se sitt eget
anlete. Den moraliska vägningen blir en historia för sig. Men
ju mer man fasthåller vid denna journalistikens natur, ju
skarpare framträda dess förpliktelser. Förvandlas tidningen till
först och främst penningmaskin, blir journalistikens enda mål
snart att spekulera i publikens sämsta lidelser. Det är för oss
svenskar alldeles särskilt angeläget att se upp. Vi sakna
danskarnas skarpt differentierande gåva. Vi äro psykologiskt så
funtade, att vi synnerligen lätt kunna falla byte för den
maskinidé som bär engelskt-amerikanskt märke och som betyder
teknisk fulländning på andliga värdens bekostnad. Men
därmed vore vi inne på ett dystert sluttande plan. Pressen skulle
avskriva sig själv som positiv kulturmakt. Det vore slut med
sista skenet av det fria ordet.
Hur skola vi då få en press som hjälper oss i stället för
stjälper oss? Ett kardinalvillkor är en journalistkår som något
så när motsvarar festtalens granna pris. För journalisternas
moraliska självbevarelse är ingenting ödesdigrare än om
pressens paroll får bli ett oblygt »affär är affär». Finansen står,
som vi nu upptäckt bakom de remnade väggarna, så höjd över
partierna, över allt vad åsikter och moraliska motiv heter, att
den glatt kan gynna alla partier och för resten vad som helst
som för ögonblicket lönar sig. Höger ena dagen, vänster den
andra, eller höger och vänster på samma gång i ett vanvettigt
huller-om-buller, är och måste vara den finansiellt betonade
journalistikens princip. Detta utesluter naturligtvis ingalunda
att en finansman, som t. ex. lord Beaverbrook, kan bli en på
många sätt förträfflig journalist. Intet hinder möter att han
blir en underbar journalistisk krafttillgång, förutsatt att han
anammar journalistikens egna grundelement, moralisk
känslighet, intellektuell rörlighet, personlig inspirationskraft, allt
detta som går under i samma minut som tidningarna reduceras
till förevändningar för aiinonsupptagning, bli »drapers’
circu-lars» för att citera Mr. St. John Ervine’s träffande term.
Faran ligger i den nödtorftigt förtäckta fmansstyrda
journalistikens förakt för alla andra principer än
penningförvärvets och därmed sammanhängande åsiktsprostitution.
Journalistens dilemma blir outhärdligt. Den karaktärslösa
medelmåttan fogar sig nog i allmänhet ledigt i en aldrig så rå åsikts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
