Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALPOLITIK OCH EKONOMISK VERKLIGHET 349
beta för fullt — är det då icke Columbi ägg att sänka
arbetstiden ytterligare, så att ännu flera arbetare skulle kunna
beredas arbete? Denna tanke har ju i sig något bestickande och
mera än en har fallit för den. Även i vårt land har den ju
framförts, t. o. m. i ett fall från ett industrihåll, som givit sig
sken av att vara representativt.
Tanken på ytterligare arbetstidsförkortning gjorde sig ju
redan gällande, när Washingtonkonventionen om
48-timmars-vecka antogs, och det gavs redan då öppet uttryck åt densamma
från arbetarsidan. Emellertid är det först på senaste tid och
under intryck av det nuvarande kristillståndet, som kraven
vuxit sig så starka som nu skett. Fackföreningsinternationalen
uttalade sig på sitt möte i Stockholm år 1930 för lagstadgad
44-timmarsvecka. Men redan några månader senare var man
på ett styrelsesammanträde i Zurich färdig med dess skärpning
till 40 timmar.
Denna resolution var föremål för behandling vid den svenska
Landsorganisationens kongress år 1931 och väckte därvid en del
diskussion, varav framgick, att skepticismen gent emot
experimentet är större inom representativa svenska arbetarkretsar än
vad den utomstående ibland förmodar. Visserligen blev
fack-föreningsinternationalens resolution högtidligt knäsatt även
här i landet, men utan varje entusiasm och tydligen mest som
en internationell hövlighetsåtgärd.
På andra håll har den imponerat mera än på Sveriges
arbetare.
Inom den internationella arbetsorganisationen har den väckts
i olika former och vid arbetskonferensen sistlidne vår framlade
Jouhaux — en typisk representant för den högljudda, i vårt
land mera sparsamt förekommande folkledarmentaliteten, för
vilken ingen lösning är nog radikal och ingen fras nog
överlastad och vars starka förekomst i Frankrike ger en förklaring
till arbetarrörelsens relativa betydelselöshet i detta land — ett
resolutionsförslag med uppfordran till arbetsbyråns styrelse att
undersöka möjligheterna för 40-timmarsveckans införande i
alla industriländer i syfte att snarast möjligt få till stånd en
internationell reglering härom. Denna resolution antogs av
konferensen med 48 röster mot 37; mot densamma röstade
ar-betsgivargruppen samt en del regeringsrepresentanter, bland
dem representanterna för England, Indien, Japan, Holland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
