Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 KARL WISTRAND
ett arbetskonfllkternas år framför andra. De statliga ingreppen
framkallade konfliktkomplex, som förut varit okända. Och
nedskärningen av arbetstiden till 40 timmar torde komma att
lämna liknande spår efter sig. Man löser icke dagens
svårigheter genom att öka bördorna för de producerande och
regenerativa krafterna hos samhället.
Att en arbetstidsbegränsning, som går utöver vad som ännu
år 1930 ansågs möjligt av fackföreningsinternationalen, nu
anses så oundgänglig, att dess genomdrivande skall ske under
extraordinära former, verkar som en kupp. Ingenstädes i
Europa torde den allmänna uppfattningen eller den ekonomiska
utvecklingen hava mognat härför. För övrigt skall det bli
mycket intressant att se, huru man i de olika länderna anser
sig kunna genomföra en lagstiftning, som genom föreskrifter
om kompensation för arbetstidsförkortningen djupt ingriper i
rent privatekonomiska förhållanden som löneavtalen. I några
länder — Italien och Tyskland — ha ju statliga regleringar av
denna art förekommit, men för svensk rättsuppfattning är i
varje fall en sådan lagstiftning fullkomligt främmande.
Kanske kommer en dylik — förvisso under ett flertal
regeringars medverkan voterad — konvention att vinna endast ett
fåtal ratifikationer. Det är t. o. m. troligt, att så kommer att
bliva fallet. Men gagnar man därigenom arbetsorganisationens
uppgift och verksamhet! Framstår den icke under sådana
omständigheter som komprometterad inför världens och framför
allt i arbetarnas ögon?
Arbetsbyrån har som bekant i år mistat sin gamla ledning.
Den uppbyggdes och uppbars av Albert Thomas — en i många
avseenden fascinerande personlighet, med stora fel, men även
med stora förtjänster. Hans läggning var formell, hans ideal
humanistiska, hans talekonst lysande och hans förmåga
storartad att åt arbetsorganisationens verksamhet skänka en
gallisk lustre. Efterträdaren — engelsmannen Butler — som
under hela tiden stått som hans närmaste man, har ingen av
dessa betagande yttre egenskaper, som kännetecknade Thomas,
och han har föga framträtt utåt. Han är i själva verket ett
oskrivet blad. Vill han, kan han, skall han söka ingripa i
utvecklingen av organisationens verksamhet i ny riktning?
Arbetsbyrån har hittills ej kunnat lämna några bidrag till
stärkande av de ekonomiskt uppbyggande krafterna i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
