Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Litteratur - Den förvandlade Messias. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 LITTERATUR
som hans självbeteckning kastade ett blixtartat ljus över det dunkla
sammanhanget, namnet »Människosonen». Detta namn öppnar bakom Jesus
ett perspektiv, som leder bortom den folkliga politiska messianismen utan
att dock på samma gång föra bort från det levande judiska
framtidshoppet. Och det öppnar ett perspektiv inåt, in mot ett självmedvetande
och ett kallelsemedvetande, som går ut över mänskliga mått och är alldeles
opolitiskt, på samma gång som det räknar med den stora omvälvningen.
Jesu förkunnelse av Gudsriket har tydligen framkallat spända
förväntningar i vida kretsar och även tänt den messianska lågan i åtskilliga
sinnen. Bland hans lärjungar finna vi en selot, och bland skarorna i
Jerusalem utlöste hans ankomst messianska demonstrationer. Men Jesus har
själv aldrig tänkt på att resa upprorsfanan. Domens dag skulle
uteslutande vara ett Guds underverk. För att upprätta riket gick han upp till
Jerusalem; men de enda åtgärder han vidtog voro att rensa templet,
predika Guds dom över Israels officiella representanter och motståndslöst
utlämna sig åt sina bödlar.
Historikern och biografen, som söker det sakliga, psykologiska och
kronologiska sammanhanget i Jesu liv, ställs av evangelierna inför en
olösbar uppgift. Överallt endast luckor och gåtor! Detta gäller icke minst
den s. k. lidandeshistorien, där de fyra evangelierna erbjuda detaljerade
parallella berättelser. Vid närmare påseende finna vi, att just på detta
område har legenden arbetat på det allra kraftigaste: man ville ha reda
på varje detalj i Jesu lidande, och ur denna fromma önskan har det ena
episka draget efter det andra vuxit fråm. Även Barabbas torde tillhöra
legenden. Tendensen i dessa berättelser går ju nämligen uppenbarligen ut
på att befria den romerska landshövdingen från allt ansvar och lägga det
över på judarna. Det mest skriande vittnesbördet om dessas djävulska
ondska är väl det, att då Pontius Pilatus erbjöd sig att sätta Jesus i
frihet, judarna i stället begärde att få utlämnad en blodig brottsling! Jesus,
häktad på romerskt initiativ, har inför landshövdingen säkert undergått
en kort och summarisk process. Huruvida han ens har stått inför judisk
domstol, har på senaste tiden med starka skäl betvivlats.
Jesu historia intresserade icke hans lärjungar och äldsta församling,
men så mycket mera hans ord och gärningar. Jesus-ord och
Jesus-gär-ningar ha vi därför en ganska stor och fyllig samling av. Hans biografi
kunna vi icke skriva, men vi kunna veta, vem han ville vara, vad han
lärde om Gudsriket och dess rättfärdighet, och vad han var för de sina.
Det är icke tillräckligt för att tillf reds t all a vår mänskliga nyfikenhet eller
vårt vetenskapliga kunskapsbegär. Men det räcker som historisk bakgrund
för kyrkans tro, som har vuxit fram ur Jesu person och förkunnelse.
Anton Fridrichsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
