Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Folklivets andliga grundvalar. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtidsmöjligheter — kommer som blixt från klar himmel
underrättelsen, att civilisationens släkte är dödsmärkt. Det håller på att
tyna bort i denna vidunderligt skickligt konstruerade byggnad,
som skulle bli det stora framtidshemmet.
Vad är det, som ligger bakom detta egendomliga faktum? Skall
man finna ett svar på denna fråga, så måste man göra klart för
sig att »krisen i befolkningsfrågan» egentligen endast utgör ett
symtom på den vida mer djupgående kris, som i vår tid drabbat
det personliga gemenskapslivets grundvalar.
Sammanhanget med grundtendensen i Västerlandets civilisation,
sådan vi nyss tecknat den, ligger i öppen dag. Dess yttersta syfte
var ju att möjliggöra ett tekniskt behärskande av omgivningen.
Till vår omgivning hör nu inte bara de döda tingen utan också
våra medmänniskor. Även dessa måste placeras in i det stora
maskineriet, om deras arbetsprestationer rationellt skola kunna
utnyttjas. Värdesättningen och bedömningen av människorna blir
väsentligen beroende av deras förmåga att fylla denna plats; i
övrigt sakna de intresse. Så uppstår en rad av helt och hållet
opersonliga förhållanden mellan människor, som dock ständigt äro
i beroende av varandra, kanske dagligen mötas:
arbetsgivare—arbetare, direktörer—tjänstemän, hyresvärdar—hyresgäster o. s. v.
Redan företagens dimensioner omöjliggöra i regel inmängande av
ett personligt intresse i förhållandet. Man måste nöja sig med att
på ena sidan kontrollera arbetsprestationernas kvalitet, på den
andra skaffa garantier för största möjliga ekonomiska vederlag.
En jämförelse med hantverkstidens patriarkaliska förhållande
mellan mästare och gesäller visar bäst, i hur hög grad arbetslivet,
samtidigt som det oerhört vunnit i effektivitet, berövats den
personliga gemenskapens atmosfär. Livet på arbetsplatserna har
hårdnat. Det normala är knappast ömsesidigt förtroende utan
snarare dovt knot eller öppen kamp.
Gemenskapslivets kris är emellertid ingalunda begränsad till
arbetsplatserna. Den sträcker sina verkningar till praktiskt taget
alla områden av mänskligt liv. Icke minst tydligt spåras den inom
hemmets, familjens avgränsade område. Förhållandet mellan
man och hustru, mellan föräldrar och barn, mellan syskon
inbördes, utvisar i stigande grad en hårdhet, som är nära släkt med
klasskampens. Detta behöver ju ingalunda betyda öppen konflikt,
men det betyder alltid ömsesidigt främlingskap. Hemmet är
gemensam sovplats och till dels även gemensamt matställe för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
