Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 / 23 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Slottet. Av Ragnar Östberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västern, U. S. A., visserligen i vetenskapligt syfte men
undermedvetet inriktad på att bland storamerikanskt och storsvenskt
därute tända ett intresse för de stora minnena i Uppsala. Samtidigt
fann den anmodade arkitekten det gott att fara söderut, till
Italien och Grekland, för att vid dessa stamhärdar för
monumentalitet vidga sin klarsyn.

Trappuppgången.

Arkitekten befann sig i Italien våren 1930. I Verona, Museo
Vecchio. Dess åldriga slottsalar stodo just inordnade för sitt
moderna, museala ändamål. Originellt och fängslande formerat.
Med alla krav, på ett osökt sätt, tillgodosedda. Lugnt, avvägt utan
ostentation. Rummen gjorde sig, både vart för sig och som en
helhet, och föremålen stodo fullständigt vilsamt. — Italienarna
kunna konsten att ge liv åt gamla värden, att vid restaurering
väcka fram friska tag — långt från alla mumiesensationer.

Hela det gamla, historiska Vicenza bildade en förtjusande
illustration härtill. En fond, mot vilken det ungdomliga livet rörde
sig helt betagande — just såsom man skulle önska, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>