Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 / 26 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Slottet. Av Ragnar Östberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långa och ståtliga i sin röda prakt med svarta knutar.
Albaneserfärg. Dessa byggnader äro betagande i landskapet, rejäla, äkta
byggverk. Utsträckta i sin soligt långsamma vila och med en
självklarhet, som om ingen skillnad funnes mellan grekiskt och
svenskt. Den orubbliga fastheten i våra timmerlador och
Vasaslott bilda levande krafthärdar — alldeles som Greklands
byggnadsfragment.

Studenternas galleri.

Rudbecks Atlantica tycks bära mer sanning än saga — och i
det svenska landskapet skymtade för mig en de yverbornes
renässans.

Väl återkommen till Sveriges huvudstad finner jag ett brev
från vännen Fåhræus, arbetande i sin värld — poststämpel
Chicago. Han säger där, att han »känner sig som en grekisk
småstadsbo på sitt första besök i kejsartidens Rom» — alltså även
han mättad med grekiska förnimmelser i själva U. S. A. —
men tillägger: »Generalkonsuln i New York och ministern i
Washington slogo ifrån sig med bägge händerna vid mitt tal om
Uppsala slott.» Ack — således ännu inga dollars till vårt stora
företag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>