Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Baldwin. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som premiärminister kalkylera med en mångfald av faktorer och
kombinationer vid fördelningen av taburetter, ämbeten och
favörer. Baldwin har ådagalagt en ovanligt utpräglad obenägenhet
för att därvid tåla spring i sin kammardörr. Hans metod att
utöva ansvar alstrar en viss isolering kring honom, som ger honom
ett skimmer av aristokratisk ledarhöghet, trots pipan.
Han har stått och står fri från partiberoende. Han skyggar
inför den på skådespel anlagda parlamentariska teknik, som var ett
med det skede, han aldrig fann sig tillrätta i. Denna skygghet
har gjort honom lam i opposition, litet för lam för dem som lärt
sig älska gamla tiders takter. Baldwin har något av klarögd
nutida ungdoms fasta saklighet i sig trots åren. Och med en
ungdomlig frejdighet tar han risker.
Sitt namn som miserabel underhandlare fick han befäst, då han
1922 som finansminister återkom från Washington med sin
skulduppgörelse. Någon underhandlingsbedrift har veterligen ännu
ingen kallat detta aktstycke, och den som var mest häpen, om icke
förfärad, när han erfor resultatet, var Bonar Law. Som moralisk
åtgärd var avtalet tvivelaktigt, ty det innebar ett prejudicerande
erkännande av den moraliska halten av andra partens krav, som
hade mera formellt än reellt berättigande. Baldwin slog inte för
sista gången summariskt till. Men överenskommelsen smickrade
Englands självkänsla och svaldes följaktligen, om än med litet
bitter min.
Man tror sig ibland se fadern avslöjad i sonen, den
socialdemokratiske underhusledamoten. Oliver Baldwin har livet igenom haft
det väl »förspänt». Men när den unge mannen väl nått den punkt,
hans ärelystnad föreskrivit honom, har han gång efter annan
plötsligt vänt om och övergivit den. Stanley Baldwins
ambitionslösa ambition har något av samma element i sig. Han byter dock
icke som sonen ståndpunkt. Han rusar icke hit och dit. Men hans
ärelystnad är i likhet med sonens av sitt eget slag. De flesta
politiker, som nått toppen, visa påtaglig iver att vilja hänga fast där.
Baldwin verkar, just som han så ofta sagt, icke särdeles angelägen.
I fyra år lät han Mac Donald vara nominell chef för 1931 års
nationella samlingsregering.
Den som icke drives av stark personlig ambition, blir mindre
rädd om sin ställning. Han tar risker, så som Baldwin gjort mer
än en gång, ty han fruktar icke verkningarna för honom själv, om
riskspelet misslyckas. Gentemot sina egna anhängare har Baldwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
