Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Tre val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt radikala ungböndernas mandatvinster förklara delvis
bondepartiets förluster, och en återförening mellan dessa partier
inträffar väl, när man lyckas utjämna de personliga misshälligheter,
som förorsakat ungböndernas utbrytning. Frontisternas ringa
mandatskörd (ett mandat i Zürich och ett i Genève) besannade förmodan,
att dessas inflytande på en mindre exklusiv opinion varit mycket
ringa samt dessutom befinner sig på övergående. Valets största
händelse var den alldeles nya Duttweilergruppens sju mandat, därav fem
i kantonen Zürich. Partiet, av röstsiffrorna att döma främst
rekryterat bland frisinnade och socialdemokrater, har uppstått som en
reaktion både mot förbundsregeringens reglerings- och
penningpolitik och mot de sista årens inskränkningar genom ett fullmaktsvälde
av folkrättigheterna. Det är försvarsvänligt och antisocialistiskt
men har uppställt ett utarbetat program att med stöd av
statsåtgärder upphjälpa Schweiz’ katastrofalt sjunkna export. Närmast kan
det betecknas som borgerligt radikalt. Dess ledare, en 47-årig
affärsman i Zürich, var i alla kantoner uppställd som partiets första namn.
Totalt sett ha nationalrådsvalen visserligen på grund av de nya
partiernas framgång inneburit ett memento för den mäktiga
förbundsregeringen men måste ändock sägas ha utmynnat i ett
förtroendevotum för denna, som tvivelsutan orubbad återväljes i december av
parlamentet.
I England var valresultatet redan långt före den 14 november
tämligen säkert. 1931 års val hade givit den »nationella» regeringen en
jättemajoritet, huvudsakligen bestående av konservativa (Svensk
Tidskrift 1931, sid. 354—356). Att det skulle bli omöjligt att hålla denna
ställning, var från början givet, och för omkring ett år sedan syntes
det icke ens uteslutet att de oavhängiga liberalerna åter skulle kunna
bli tungan på vågen. Den stora fredsomröstningen, som resulterade i
en imponerande opinionsyttring för Nationernas förbund och en
kollektiv fredspolitik, gav vapen i händerna mot en regering, som
allmänt ansågs föra en imperialistisk politik.
Abessinienkonflikten och Englands resoluta politik i Genève
ändrade ställningen i ett slag. Vad som förut varit en
angreppspunkt mot regeringen, blev nu dess bästa trumf. Engelska folket
synes i allmänhet — mer än den utländska opinionen — ha låtit
övertyga sig om allvaret i försöken att komma till rätta med det
italienska fredsbrottet, och diskussionen rörde sig de sista månaderna
egentligen endast om huru stor majoriteten skulle bli. Valstriden antog
på sina ställen rätt hetsiga former, även om betydelsen härav kanske
ibland överdrivits av mindre sakkunniga svenska
presskorrespondenter: engelska valmöten ha alltsedan Pickwickklubbens dagar alltid
haft en viss prägel av cirkusföreställningar.
Arbetarepartiet kunde emellertid inregistrera vissa framgångar.
Särskilt bör det ha känts som en ljuvlig hämnd att MacDonald blev
slagen i sin gamla valkrets, Seaham. Av stor betydelse är även, att
partiets verklige ledare Morrison nu fått plats i underhuset. Trots
inemot ett hundratal mandatvinster är oppositionen i underhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
