Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hotet mot kommunernas självstyrelse. Av Martin Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommunerna. Därför få vi nog litet till mans grubbla över
problemet.
På den kommunala dagordningen står ej blott hopslagning av
små kommuner för vissa uppgifter i kommunalförbund. Där står
också sprängningen av större kommuner genom att tätbebyggda
samhällen bryta sig ut ur den uråldriga
kommunalgemensamheten. Det senare kan vara nog så allvarligt. Vi böra under
alla förhållanden akta oss för att utan tvingande skäl slå sönder
bärkraftiga kommuner. Följden därav blir kanske delning av en
allsidigt sammansatt kommun, i vars ställe vi få två nya och
svagare samhällsbildningar. Detta förekommer understundom,
och risken för att så kan komma att ske i fortsättningen är stor.
Utvecklingen går i riktning mot tätbefolkade samhällen.
Backstugan ute i hagmarken försvinner. Familjen bygger nere vid
stationen eller i industriens grannskap. Där uppstår ett
tätbebyggt samhälle av en konstruktion, som gör det svårt att lösa en
del av dess spörsmål inom ramen av vad kommunalförfattningen
tillåter en landskommun att göra. Vi få överväga, huruvida icke
tolkningen av »kommunens gemensamma ordnings- och
hushållsangelägenheter» behöver göras friare, så att frågor, som röra en
viss del av kommunen, skola kunna lösas utan att utbrytning sker.
Det kommunala skatteunderlaget är mycket ojämnt, men de
kommunala uppgifterna äro likartade. Resultatet blir ett ojämnt
skattetryck. Vi ha kommuner, som med eller utan eget
förvållande fullständigt digna under orimliga kommunalskatter. Det
har därför måst framstå som ett verkligt samhällsintresse att
utjämna skattetrycket, men det har visat sig svårt att finna
lämpliga vägar. Det enklaste vore att staten — eller i viss
utsträckning landstingen — övertoge kommunala uppgifter, men då
riskerar man att råka in i ett pappersvälde och en byråkrati av
fruktansvärt slag. Det har med rätta ansetts vara av
utomordentligt värde, att samhällsmedlemmarna inom ett område, som icke
är större än det kan överblickas av menige man, själva få
bestämma om sina angelägenheter och själva få så gott som
omedelbar känning av beslutade utgifter. Den omtanke och den
sparsamhet, som där kommer till synes, är inte alltid till finnandes,
sedan staten övertagit uppgifterna. Snarare gäller motsatsen.
Staten är grötfatet, där alla söka ta för sig.
Vi ha ett skatteutjämningsförfarande, enligt vilket de hårdast
skattetyngda kommunerna få bidrag av skattemedel. Ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
