Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - Den evangeliska kyrkan i Tyskland - En märklig omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och på bekännelsen». Svaret har hittills varit mindre
tillfredsställande. Ledaren för denna av staten insatta interimsregering för
kyrkan, den gamle Zöllner, står kvar i förhoppning att få de garantier
av staten som han behöver för sitt sista förtvivlade försök att
överbygga motsättningarna och få till stånd en verklig evangelisk
rikskyrka, med plats för både bekännelsetrogna, tyska kristna och de
många miljoner, som hittills stått såsom åskådare i kampen.
Bekännelsekyrkans ledning har, ehuru icke enhälligt, meddelat sina
medlemmar, att den ej kan erkänna rikskyrkoutskottet såsom något
kyrkans organ. Det talas om att en rikssynod för bekännelsekyrkan
skulle inkallas. Men Kerrl har redan uttryckligen förbjudit dylika
synoder. I december hotades med högförräderiprocesser mot ett par
präster, som då ledde en förbjuden synod. Den ene, kyrkoherde
Jacobi i Berlin, har blivit avsatt. Vad skall man göra med dem, som
till äventyrs trotsa förbudet och på nytt inkalla en synod?
För bekännelsekyrkan ter sig väl problemet sålunda: Skall Kristus
alltfort vara kyrkans Herre ocli bestämma innehållet i evangeliet
och högsta instans för bestämmandet av vad som är »positiv
kristendom» eller skall en ny slags »positiv kristendom» under skydd av
stat och parti genom maktbud införas? Om rikskyrkominister Kerrl
mot all förmodan lyckas finna ett modus vivendi i kyrkostridens
nuvarande status, skall kyrkan stillatigande kunna åse, huru barn och
ungdom i skolor, arbetsläger och ungdomsorganisationer
tvångsina-tas med en ny världsåskådning, som gör anspråk på att ha
övervunnit kyrkans »negativa kristendom»? När denna världsåskådning,
företrädd av Rosenberg och understödd av stat ocli parti, dessutom
förklarar sig principiellt intolerant mot andra världsåskådningar,
blir kamp och strid på liv och död självklar och fred . . . ett fantom!
En märklig omvändelse. För någon tid sedan utkom ett arbete av Axel
Strindberg med titeln »Arbetare och radikaler i 1700-talets
Sverige», en studie i den tidiga svenska radikalismen, utgående från
en analys av Per Enboms skådespel »Fabriksflickan» (Tidens förlag).
Författaren, en yngre nybörjare på det litteraturhistoriska
forskningsområdet, har tagit till sin uppgift att under tillämpande av
den marxistiska historieuppfattningens grundsatser påvisa, att i
Sveriges senare 1700-talsiitteratur existerar ett antal verk, vilka i
viktiga hänseenden företräda klasskampssynpunkterna och
därigenom återspegla den fortgående sociala förskjutningen inom
särskilt huvudstadens befolkning. Enboms drama Fabriksflickan
behandlar i tidens sentimentala stil en obeskrivligt hårdhjärtad och
skurkaktig fabrikörs förhållande till en av olyckan förföljd ung
flicka vid namn Clara, som dock slutligen efter många öden
upptäckes vara dotter till en kapten Liljedal, varefter hon förenas
med sin utvalde, vilken i själva verket är son till den gemene
fabrikören. Denne ångrar sina onda gärningar, ocli slutet företer således
en bild av sent omsider återställd harmoni på alla sidor. Stycket,
som aldrig blev uppfört (Enboms författarskap är för övrigt ej be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
