Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Monopol och grundlag. Av G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna osäkra frihet, som det socialdemokratiska partiet under en
svår tid har bjudit vissa grenar av det svenska näringslivet.
De svenska grundlagarna reglera mångahanda frågor, som icke
äro av den vikt, att grundlagens garanti är nödvändig mot
tillfälliga ingrepp och förhastade reformer. Frågorna om statsrådens
rang, om markegångstaxornas upprättande, om åtal mot
riksdagsman och om taxeringsmäns ansvar behandlas i vår främsta
grundlag, och i de övriga grundlagarna regleras en rad av statslivets
detaljer, som i andra länder förbehållas lagar och förordningar av
en helt annan dignitet. Å andra sidan har det parlamentariska
statsskicket icke fått någon direkt förankring i grundlagens ord,
om också många av dess bestämmelser ge starka garantier för dess
bestånd. Äganderätten, som den stora franska revolutionen i
rättighetsförklaringen av 1789 deklarerade som en av »människans
naturliga och oförytterliga rättigheter», har endast en svag och
omstridd garanti i RF § 16. För 1809 års män var äganderätten en
så självklar sak, att något grundlagsskydd icke ansågs
nödvändigt. I fråga om »monopolierna» möta vi ett oklart och omstritt
stadgande i RF § 60. Enligt en strängare tolkning skulle berörda
bestämmelse innehålla ett förbud mot upprättande av monopol,
vare sig det sker genom konungen ensam eller genom konung och
riksdag. Statsmakterna negligerade denna tolkning, då de 1914
upprättade tobaksmonopolet, och inlade i det nämnda
grundlagsstadgandet endast en begränsning av konungens ekonomiska
lagstiftningsmakt. Det kan icke råda något tvivel om att en
monopolvänlig eller monopolhungrig riksdagsmajoritet kommer att
tillämpa samma grundlagstolkning, som 1914 kom till användning.
Det nuvarande stadgandets oklarhet gör en grundlagsändring
motiverad. Riksdagens borgerliga majoritet kan knappast tveka, i
vilken riktning denna ändring bör går. Det parti, som under
föregivna formuleringssvårigheter sviker sin borgerliga uppgift i
frihetens och rättssäkerhetens tjänst, torde icke så lätt komma ifrån
räkenskapens dag vid höstens val.
G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
