Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARBETSFREDEN
Frågan om arbetsfredens säkrande har länge stått på
dagordningen utan att lämna allt för stora spår efter sig i vår
lagstiftning. Om man undantager den stora och mycket väsentliga
insats, som 1928 års lag om kollektivavtal och om arbetsdomstol
på ett centralt område innebar, hava de legislativa åtgärderna
rört endast mera periferiska områden av problemet.
Om lagstiftningen sålunda endast med största varsamhet
lämnat sitt bidrag till arbetsmarknadens sanering, vore det i hög
grad oriktigt att därav draga den slutsatsen, att arbetsmarknaden
förblivit oemottaglig för dämpande inflytelser. Enligt en i vissa
läger populär, men icke dess mindre fullständigt felaktig
uppfattning skulle de stora huvudformationerna å ömse sidor stå
skälvande av stridslust i en kamp, där man främst söker varandras
tillintetgörelse. Ingenting är i själva verket mera oriktigt; man
skall vara blind på båda ögonen för att icke i stället uppfatta,
vilken utveckling mot social förståelse och ömsesidig
uppskattning mellan arbetsmarknadens huvudparter, som ägt rum under
de senaste femton åren. Klasskampsmentaliteten har i stor
utsträckning släppt sitt grepp om arbetarnes fackliga rörelse; den
är icke försvunnen, men den är i allt väsentligt begränsad till
vissa områden, där personliga eller andra speciella förhållanden
ännu giva bakterien virulens. Inom politiken synes den hava
långt större förutsättningar att odlas än inom det fackliga
områdets verklighetsbetonade atmosfär, där händelsernas logiska
utveckling mera påtagligt bringar i erinran sambandet mellan
förhastade ställningstaganden och deras naturliga följder och
därför snabbt kan tvinga till eftertanke och ansvar.
Den, som ur nuvarande förhållandens synvinkel vill söka bilda
sig ett omdöme om tidsläget omkring år 1920, d. v. s. tiden för
8-timmarsdagens genomförande, skall icke urskilja annat än en
fullkomlig förvirring på arbetsmarknaden, kännetecknad av
strejker och lockouter i oöverskådligt och invecklat sammanhang.
Endast långsamt förändrar sig denna miljö. Under hela
1920-talet återkommo med regelbundna mellanrum lönerörelser av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0233.html
