Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Europas samvete. Benedetto Croce om politik och moral. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EUROPAS SAMVETE
BENEDETTO CROCE OM POLITIK OCH MORAL
Av docent NILS SVANBERG, Uppsala
Den stora vågen av europeisk diktaturtendens har aldrig stött
på någon solidare förargelseklippa än den italienske humanisten
— kulturhistorikern, filosofen, essäisten — Benedetto Croce. Det
årtionde som gått, sedan Croce — som för ett par veckor sedan
fyllde 70 år — presenterades för denna tidskrifts läsare (1925), har
lyft hans verk till den historiska tragediens högsta höjd och den
aktuella stridbarhetens betydelsefullaste utsiktspunkter.
Med vaken reagens har Croce alltid följt vårt sekels kriser och
förstått att tolka deras historiska bakgrund; så i det klassiska
verket om 1800-talets historia, vars avslutning är en uppgörelse med
kommunism och diktatur.
När den italienska nationalismen tog fart, stämplades Croce
som onationell på grund av sin kulturellt tyskvänliga läggning.
Dokumenten från denna Croces kulturkamp, samlade i tysk
översättning av den österrikiske konsthistorikern Julius v. Schlosser:
»Randbemerkungen eines Philosophen zum Weltkriege», 1921,
vittna om ovanligt mod. Under de allmänna förberedelserna till
brytning med Tyskland vågade han plädera för saklig debatt även
av den tyska krigsledningens åtgärder. Samtidigt förlorade han
det officiella Tysklands sympati genom att ta avstånd från vissa
diplomatiskt fördomsfria bortförklaringar av infallet i Belgien.
Om kriget överhuvud, utmålat som något i sig moraliskt högt,
vågade han yttra, närmast till den italienska krigsentusiasmen:
»Men i synnerhet förundrar mig försöket att med förnuftsgrunder
och uppmaningar övertala ett folk till krig» (Italia nostra, 6 dec.
1914). Han vågade, då kriget var i gång, be patrioterna överväga,
om det inte var ärofullare för soldaterna att tro sig strida mot
jämställda, aktningsvärda motståndare än mot de förbrytare, som
propagandan målade ut (Critica, maj 1916). Och samtidigt, nästan
i samma andedrag, kunde han stämpla som 1800-talsmässigt steril
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Mar 30 21:49:58 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0269.html
