Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - 1914 — och 1936. Av E. Biörklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan, att den påverkar folkförbundets beslut i för dem önskvärd
riktning. Detta förhållande kommer att medverka till att
försvåra ställningstagandet, försåvitt icke en flagrant
angreppshandling utförts.
Föreligger emellertid ett sanktionskrig, kunna
neutralitetslagar följas endast i den mån de ej komma i konflikt med
folkförbundspakten. Ovissheten om huruvida en konflikt antager
karaktären av tillåtet eller otillåtet krig medför dessutom, att
man gör klokt i att hålla neutralitetsvägen öppen. Den svenska
regeringen förklarade också år 1934 officiellt i Genève: »Under
nuvarande förhållanden bjuder likväl den mest elementära
försiktighet den ansvariga regeringen att förbehålla sig rätten att vid
behov välja neutralitetens väg.» För att en dylik möjlighet skall
stå öppen, måste man sålunda undvika att vidtaga åtgärder, vilka
omöjliggöra att vid behov närma sig »neutralitetslinjen».
Det får emellertid givetvis förutsättas, att vi, så länge vi
tillhöra Nationernas förbund, vid utbrutna konflikter fylla våra
förpliktelser enligt förbundsakten, allt i den mån tydliga
förpliktelser föreligga samt i övrigt i den utsträckning, som konung och
riksdag finna lämpligt. I dessa hänseenden kan man med fog tala
om ett maximi- och minimiproblem. Var gränsen i
solidaritetsavseende i ett konkret fall kommer att ligga, beror väl främst av
angreppshandlingens moraliska och juridiska art samt i andra
band dels av tyngden i den diplomatiska påtryckningen från
andra förbundsmedlemmars sida, dels av vår legitima önskan att
undgå att ställas inför ett ultimatum från oss närliggande
stormakters sida.
Medför medlemskapet i folkförbundet sålunda vissa risker, så
bör man ej heller glömma, att icke-medlemskap sannolikt medför
än större risker till följd av ökad isolering, icke minst med
hänsyn till att dock så gott som samtliga nordeuropeiska stater
tillhöra förbundet. Att under sådana omständigheter ställa sig
utanför förbundet kan endast vedervågas av en stat, som på grund av
sin starka maktställning anser sig kunna uthärda en politisk
isolering. Man bör dessutom bemärka, att förbundspaktens
bestämmelser om ömsesidigt bistånd utgöra en stor tillgång för med oss
befryndade östersjöstater i ett mera utsatt läge än Sveriges och
att det icke kan vara i Sveriges intresse, att dessa länder
undandragas ett välbehövligt stöd. Förbundspakten giver dessutom
vissa regler för utförandet av detta ömsesidiga bistånd, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
