Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Locarnokrisens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
gäld föreslogs, att biigge parterna skulle lova att ej förstärka sina
gränstrupper under de fyra månader, som beräknades för
förhandlingar, och att detta skulle kontrolleras av en neutral
tremannakom-mission. Det sistnämnda var verkligen ett medgivande från tysk
sida, avsett att utgöra den »gest», som England begärt för att
avväpna den franska misstron. För övrigt innehöll det tyska svaret
en serie förslag för framtiden, delvis av något utopisk karaktär. Det
har i London mottagits rätt välvilligt, ehuru man beklagat, att
Berlin ej velat göra gesten för Frankrikes lugnande något mer
eftertrycklig, och önskat ytterligare precisering på en del punkter. I Paris
framkallade det tyska aktstycket endast nya harmsna utbrott.
Hitler tycks vid svarets avfattande hava hoppats kunna uppnå de
beramade generalstabsöverläggningarnas inställande. Detta har
emellertid ej lyckats, ehuru i pressen och parlamentet flere stämmor,
främst Lloyd Georges, hävdat, att England genom dylika
överläggningar riskerade att liksom 1914 mot sin vilja indragas i ett krig. I
konservativa kretsar vill man däremot genom militära konferenser
lugna Frankrike och Belgien, även om man är klart medveten om
ilen absoluta nödvändigheten att lossa Versaillestraktatens sista
fjättrar och därför livligt ogillar förslagen om en ny neutral zon på
tyskt område och Haagdomstolens hörande, vilket sistnämnda endast
kunde bliva en rent formell procedur utan hänsyn till de verkliga
politiska sammanhangen. Överallt i England motsätter man sig nya
förpliktelser i Östeuropa. Där vill man hava alldeles fria händer att
pröva eventuella förvecklingar.
Hur krisen ytterligare kommer att utvecklas, är ännu omöjligt att
avgöra. På franskt håll har man nu framlagt detaljerade
motförslagtill Hitlers memorandum. I dessa hava den odelbara freden, de stora
pakterna om ömsesidigt bistånd och andra franska käpphästar ånyo
framförts i frihet för att försvåra en avveckling av Versaillesfredens
mest skriande territoriella orättvisor.
Tertius gaudens i hela denna kris har Italien varit. Kort före
Hitlers aktion hade Edén gjort ett nytt försök att äntligen genomdriva
oljesanktioner. Det saboterades omedelbart av Flandin genom en
allmänt hållen fredsvädjan, som godtogs av bägge parterna, av Italien
just den 7 mars. Den tyska framstöten trängde omedelbart det
afrikanska frågekomplexet i bakgrunden och gjorde Frankrike än mer
beroende av den latinska systerns vänskap och än mer obenäget att
beivra dess traktatbrott. Att Mussolini accepterat den sista
fredsvädjan, har därför blivit utan varje betydelse. Den italienska
krigsmakten, förut endast smyckad av lagrarna från Novara, Custozza,
Lizza, Adua och Caporetto, har å sistone ej blott manligen nedlagt
den ena ambulansen efter den andra utan även vunnit sina första
framgångar sedan antiken över en beväpnad fiende. Senapsgas och
civilisation spridas vida över hittills oupplysta nejder. En så
frejdig-kämpe för rättfärdighet, fördragstrohet ocli humanitet kan Frankrike
ej undvara i sin S:t Göranskamp mot barbarerna i Bhenlandet, och
Flandin, den väldige vårdaren av de nämnda höga idealen, har för
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
