Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Klasskampens avskrivning. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
deras rätt är att få den lön deras arbete är värt och enligt
prisbildningens vanliga lagar betingar. (Huruvida denna senare regel i
praktiken alltid tillämpas även i fråga om företagens mera till namnet
arbetande styrelseledamöter, är en annan fråga.) De lia i lika hög
grad intresse av att företaget vinner framgång. Är det under sådana
omständigheter rimligt att de betrakta varandra som naturliga
fiender?
I många fall göra de det icke heller. Det har utbildat sig en ny
företagaretyp, för vilken fackföreningarna och överhuvud taget
arbetarnas anspråk på självständig medverkan vid lönesättningen te
sig som en helt naturlig sak. Det har också utbildats en ny typ av
fackföreningsledare, som vant sig att under saklig diskussion sätta
sig in i företagens svårigheter. Industriell demokrati var på sin tid
ett populärt slagord. I den utformning tanken då fick var den
ogenomförbar för att icke säga barnslig. Men i en annan form har den
måhända redan nu i ali tysthet börjat slå igenom.
Det är en lång väg som återstår att gå. Stefan Oljelund är icke
ensam i sitt slag; men man har nog anledning att med en viss
tvekan betrakta hans påstående att den syn han företräder »alltmera
bemäktigar sig arbetarungdomen i nutidens Sverige». Det finns, ej
minst inom huvudstadens arbetarekommun, andra krafter som driva
sitt spel, och ännu så länge är det ytterst ovisst vem som skall avgå
med segern: förnuftet eller Fredrik Ström. Å andra sidan är ej heller
den gamla, omedgörliga arbetsgivaretypen helt utdöd.
Samarbetsviljan är säkert i gemen betydligt större nu än den var för några år
sedan, men ännu finns det på ömse sidor mycket att göra.
Men det måste göras. Rent socialt påminner industribefolkningens
läge i våra dagar ganska mycket om det, i vilket landsbygdens folk
för 100 år sedan befann sig. Under de fackligt organiserade
arbetarnas, det s. k. proletariatets, nivå håller det på att växa fram ett
verkligt proletariat: den sekunda arbetskraften. Gruppen är ännu liten,
men den växer snabbt nog. Dit höra de ständigt arbetslösa; dit höra
strejkbrytare; dit höra också exempelvis många av de fria
lastbilschaufförerna, som köpt en gammal bil på avbetalning och nu skaffa
sig ett nödtorftigt uppehälle genom att utbjuda sina tjänster till
underpris, till föga båtnad förresten för säkerheten på landsvägarna.
Vidare kan den komma att rekryteras i hög grad ur de s. k.
manschettyrkenas led. Särskilt inom handeln har proletariseringen
därvidlag fortgått påfallande långt. Här föreligga problem, som kräva
sin lösning, och som ej kunna lösas av stat och kommun ensamma.
Och får utvecklingen fortgå som hittills, lära väl också
exportindustriens arbetare en vacker dag börja betrakta de större städernas
murare och kommunalarbetare som »överklassare». Såväl
fackföreningsmedlemmar som disponenter ha skäl att i tid vidga synfältet
till att omfatta även dessa frågor. I längden äro de kanske viktigare
än de gamla fördomar, som stå i vägen för ett fruktbärande
samarbete mellan de olika krafterna inom produktionen. q. g
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
