Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nu och kommo över till brodern i Amerika. Ehuru många
personer erbjudit sig att adoptera hans dotter, ville han ej ge
bort henne, utan hans systrar skulle sköta om henne. Han levde
en tid ensam med sina systrar och de höllo bönemöten tillsammans.
»Så kom det några personer, som hört talas om att han lämnat
kyrkan. De frågade honom, varför han hade gjort det. Han
svarade att han ej längre kände sig tillfredsställd där. De sade sig
ha känt detsamma. De slöt sig till honom och kom med på hans
och hans systrars bönemöten. Ytterligare kom det tillskott från
Sverige. Utan att man räknat därmed uppstod en församling.»
Mrs Beaumont fortsatte:
»Vi bodde inne i staden Chicago och de andra i Hyde Park,
som den tiden låg utanför staden. Då bjöd de honom att komma
och hålla bönemöten där. Sedan var där möten i olika hus hos
olika församlingsmedlemmar.»
Till sist voro de så många, så de beslöto att samla ihop pengar
och bygga en egen kyrka för att ej behöva gå från det ena huset
till det andra.
»Då lade min far in däri alla besparingar, allt det som han
och systrarna lyckats spara ihop. Och de andra gav, vad de kunde
till kyrkan. Min far blev föreståndare för den. Det var han, som
börjat denna rörelse, fastän han, när han lämnade
Metodistkyrkan, icke haft en tanke på att grunda en egen församling.»
Ungefär fem år härefter gifte han sig med Matilda Helgstén
från Dalarne. Hon skrev nu hem till föräldrarna om sitt
giftermål med predikanten. Från sin hemtrakt fick hon till svar, att de
så gärna skulle se, att predikanten komme över till dem. Där
fanns många allvarliga personer, som innerligt bett till Gud, att
han skulle skicka någon, som kunde vara dem till andlig hjälp.»
»Far och mor beslöt då», sade Mrs Huldah Beaumont, »att mor
jämte en av medlemmarna, som var en väninna till henne, skulle
resa dit över och se, hur det förhöll sig med saken.»
Skulle det vara så, att man verkligen ville ha predikanten dit
över, så skulle far och dotter följa efter.
»Kort därpå erhöll han brev innehållande uppmaningen: ’Kom!
Alla säga så: kom!’ Då reste vi över år 1889.
Sen vi kommit fram, så dröjde det ej länge, förrän en liten
församling bildat sig. Och möten hölls i många olika hus. Efter två
års vistelse i Sverige reste vi, min far jämte familj, tillbaka till
Amerika. Där var sedan brevväxling hela tiden. Och fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
