Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma Granqvist
vara med deri som med ett tröskverk. Det hade från hörjan varit
felfritt, men så hade ett enda litet hjul eller en enda liten kugge
gått sönder, så att hela verket stannat.
Efter det jag lämnat Palestina, har saken mellan kolonisterna
och separatisterna definitivt ordnats. Moderkolonin utbetalade
till de utträdande en bestämd summa per man och avstod en del
av egendomen till dem. Därefter synes den ha fortsatt på samma
linje som förut. Liksom tidigare utövar den välgörenhet, i det att
den uppehåller ett barnhem, som fått namn efter kolonins
stifta-rinna och kallas »Anna Spafford Baby Home». Förutom de barn,
som upptagas i hemmet, få också arabiska mödrar komma dit och
få råd och hjälp i spädbarnsvård. Var jul får jag mig tillsänd
en tryckt redogörelse för barnhemmets verksamhet av Mrs
Bertha Spafford, som fortfarande är den ledande kraften inom
kolonin.
Vad sedan separatisterna beträffar, så berättade mig konsul
Larson, medan jag ännu var i Jerusalem, att hans äldste son, som
studerade i London, skrivit hem om sin önskan att bli medlem
av den engelska högkyrkan. Föräldrarna icke blott gillade ett
sådant steg utan hyste också själva stark lust att följa sonens
exempel. I så fall bleve det en utveckling, som går i cirkel, om
de som för 40 år sedan ansågo sig böra utträda ur den svenska
statskyrkan för att leva ett fritt religiöst liv enligt egna
principer, genom att inträda i den engelska högkyrkan nu igen
frivilligt skulle underordna sig en mäktig kyrkas auktoritet.
Vad återigen Helgums dotter, Mrs Huldah Beaumont, beträffar,
så liar hon nyligen i ett brev meddelat mig, att lion och hennes
man senaste sommar voro i Europa och då också deltogo i de stora
gruppmötena i Oxford i England. Både hon ocli hennes man ha
anslutit sig till Oxfordrörelsen, ocli därigenom ha de, säger lion,
helt övervunnit den bitterhet, som de under de svåra kampåren
icke kunde undgå att känna gentemot moderkolonin. Hon skriver,
att Oxfordrörelsen blivit dem till stor välsignelse.
Hur ljus den uppfattning var, som Selma Lagerlöf fått av
Amerikanska kolonin, därom liar lion med odisputabel tydlighet
vittnat i sitt stora tal vid den ekumeniska kongressen i Stockholm.
När den stora svenska författarinnan år 1899—1900 endast tre till
fyra år efter Dalafolkets utvandring såg och besökte kolonin i
Jerusalem, rådde där frid och harmoni inom densamma. Det är
■420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
