Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
materia. Detta kan naturligtvis vara en subjektiv, intuitiv känsla,
och det finnes givetvis iakttagare av det politiska skeendet, vilka
i det nationalsocialistiska samhällslivet lägga ett helt annat etiskt
innehåll.
Det är emellertid för erhållandet av en verklig kännedom om
den tyska rätten en nödvändighet att peka på det oupplösliga
sambandet mellan världsåskådning och rättsåskådning. Tysk rätt
är nationalsocialism och nationalsocialism är tysk rätt. Fattar
man icke denna tes rätt, är det svårt att riktigt fatta innebörden
av de nationalsocialistiska rättsprinciperna. Rättsbegreppet har
framvuxit ur nationalsocialismen och blir genom dess
åskådningssätt betingat till sin existens.
Lika radikalt som de makthavande, d. v. s. den
nationalsocialistiska regeringen under Hitlers egid, bröto med de
demokratiskt-liberala styrelseformer, vilka kännetecknat europeiskt
samhällsliv under de två sista århundradena, lika djärvt bröto de tyska
juristerna, vare sig det gällde rättsskipning, lagstiftning eller
doktrin, med de åskådningar, som legat till grund för all
jurisprudens sedan den naturrättsliga individualfilosofins genombrott.
Men de hava icke inskränkt sig till att förstöra och bryta ned,
utan de hava på spillrorna av det, som kvarstått sedan de rent
liberala tankegångarna utsöndrats, uppbyggt ett rättssystem,
vilket — man må ju sedan hava vilken inställning som helst till
denna rättsfilosofis idévärde — genom sin drivna metodik och
logiska följdriktighet erbjuder ett utomordentligt intresse.
Den nationalsocialistiska sociologin karakteriseras framför allt
av en genomgående organisk samhällsuppfattning. Staten, vilken
ideologiskt identifieras med folket, betraktas som en genom
tiderna löpande folkgemenskap, vilken sammanhålles av de för de
enskilda individerna gemensamma ras-, kultur- och
moralegenskaperna. Denna folkorganism, som erhåller en mera etisk än rent
biologisk betoning, är nu det tyska folket med dess från övriga
folk klart åtskilda egenart.
Det är därför ingalunda ägnat att förvåna, att man vänder sig
bort ifrån den universalistiska positivistiska rättsfilosofien och i
stället framhäver det s. k. organiska, konkreta ordningstänkandet.
Detta rättsbegrepp, vilket har Tysklands störste nu levande
rättsfilosof, Carl Schmitt, till upphovsman, innebär att rättens uppgift
är att utgöra folkets eller nationens naturliga livsordning. Rätten
har m. a. o. ej till uppgift att trygga individuella särintressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
