Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller utlåtande uppfattas som en rättskälla i den mening, vi här
taga detta begrepp. Men i själva ledarprincipen ligger, att i viss
form av »der Führer» gjorda uttalanden — vare sig de ha gjorts
muntligen eller skriftligen — skola gälla som positiv rätt och
ligga till grund för domarnas avgöranden. Detta gäller i första
hand programmatiska tal, vilka hållas i riksdagen eller på större
partimöten. Någon fast norm för vad som i detta avseende skall
betraktas som rättsbildande finnes emellertid ännu ej. Det synes
dock, som om en viss praxis hölle på att utbilda sig.
Dessa äro de yttre rättsbildande faktorer, vilka tillsammans
utgöra källan för den nationalsocialistiska rätten. Då emellertid
till grund för denna ligger en världsåskådning, vilken till sin
natur är alltigenom totalistisk, d. v. s. gör anspråk på att vara
allenasaliggörande, fordras det att den tyska juristen hämtar sitt
juridiska vetande från vissa ur denna rättsåskådning härledda
kunskapskällor. Och det är härvidlag icke blott fråga om en rent
juridisk doktrin i gammal liberal-rättslig bemärkelse utan det rör
den nationalsocialistiska världsåskådningen i dess helhet.
Det finnes fyra olika slag av »Rechtserkenntnisquellen»:
1) Det officiella nationalsocialistiska partiprogrammet.
Somliga ha velat giva detsamma karaktären av gällande rätt, men
detta har dock från ledande juristhåll icke ansetts lämpligt.
2) Hitlers »Mein Kampf» och av der Führer gjorda uttalanden,
vilka, ehuru de äro av nationalsocialistisk-ideologisk natur, dock
icke kunna betraktas som rättsnormer.
3) Den juridiska doktrinen. Denna, vilken undergått en
genomgripande nydaning, är synnerligen omfattande inom samtliga
rättsdiscipliner. Bland framstående författare kunna nämnas:
Carl Schmitt, Julius Binder och Karl Larenz (rättsfilosofi), Frank,
Freisler och Gleispach (straffrätt), Lange (civilrätt) samt von
Gottl-Ottlilienfeld och Popitz (finansrätt). Därtill komma de
klassika tyska rättsfilosoferna, då först och främst Hegel.
4) Den nationalsocialistiska ideologiska litteraturen i övrigt.
Här finner man främst Adolf Rosenbergs »Der Müthus des
zwanzigsten Jahrhunderts». Vidare bör man i detta sammanhang
nämna Gottfried Feders »Der Deutsche Staat der Gegenwart»,
vilken bok åtminstone tidigare ansetts som nationalsocialismens
katekes, ehuru författaren numer på grund av sin radikala
inställning till de ekonomiska problemen kommit att träda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
