Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 20 maj 1936 - Det lidande Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett upphörde sålunda prisfallet, och i fråga om vissa
kolonialprodukter som gummi, socker, tenn och té gjorde sig t. o. m.
prisstegring gällande. Genom en kraftig rationaliseringsprocess lyckades flera av
plantagekompanierna i Holländska Ostindien reducera kostnaderna
och därmed något förbättra den finansiella ställningen — utan att
dock på långa vägar ge Holland så stora vinster som förr. Andra för
näringslivet gynnsamma faktorer voro de i december 1935 ingångna
handelstraktaterna med Tyskland och U. S. A., varvid vissa
tullättnader för de holländska exportvarorna uppnåddes. På
penningmarknaden såg läget ett tag mycket hotande ut. Devalveringen av belgan
den 31 mars markerade början till en ny period av oro. Denna
skärptes under loppet av året genom inre politiska svårigheter i
Frankrike och Holland och genom den schweiziska folkomröstningen
angående krisinitiativet. Under dessa omständigheter voro attackerna
mot gulden både många och farliga, och förändringarna i
Nederländska Bankens diskonto voro talrikare än någonsin. Vid fem
tillfällen höjdes räntan med 1 % och vid ett annat med 2 %. Ryktena
om en kommande devalvering orsakade en kapitalflykt, som endast
kunde hejdas genom en höjning av bankräntan, en höjning som
också var nödvändig för att hindra den av de höga växelkurserna
i Paris och New York förorsakade guldutströmningen.
Diskontovapnet visade sig också ganska effektivt, och guldet flödade till en del
tillbaka, ehuru den Nederländska Bankens guldstock under året
minskades med omkring 200 mill. gulden. Den tilltagande lättnaden
på kapitalmarknaden gjorde, att diskontot ytterligare kunde
reduceras ända ner till 2 1/2 %. Bankens ställning var realiter alltjämt
mycket stark; den av flera nationalekonomer uttryckta åsikten, att
guldblockländerna ej skulle kunna undgå ett fullständigt
sammanbrott, har ju ej heller besannats, åtminstone tillsvidare.
Men Hollands fortsatta deflationspolitik och fasthållande av den
före krisen gällande guldpariteten medförde uppenbara svårigheter
för näringslivet. För att skydda sig mot den oerhört förbilligade
exporten från länder med deprecierad valuta har Holland tvingats
till ett synnerligen vittomfattande importregleringssystem. Hjälpen
till jordbruket taxeras till ej mindre än 200 mill. gulden, och till
industrin utgör den bortåt 150 mill. I jämförelse med föregående år
har visserligen handelsbalansen något förbättrats — den visade dock
1935 ett underskott på 261 mill. gulden — ehuru handelsutbytet
ytterligare nedgått såväl i fråga om värde som kvantitet. Exporten av
lantbruksprodukter är i själva verket c:a 500 mill. gulden mindre än
för några år sedan, och handelsflottan kan ej längre segla utan
statlig subvention. På vårt land har dock Nederländerna ökat sin
export, men trots att Sveriges relativa andel i Hollands import ökats,
så har vår export dit minskats med över 4 mill. — en reducering
som särskilt drabbat våra trävaror.
Men det verkligt oroande draget i den holländska depressionen är
arbetslöshetens katastrofala tillväxt i samband med
industriproduktionens avtagande. Antalet arbetslösa uppgick nämligen i december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
