Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Den svenska parlamentarismens vånda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rasjön. Vill det sig väl — rättare sagt om högern och
folkpartiet få en sådan framgång i valen, att vägen för
socialdemokraternas triumftåg till andra-kammarmajoritet spärras —
kan hr Pehrsson bli kvar vid rodret ej blott, som många vilja
tro, fyra månader utan i stället fyra år. Det bör ej förglömmas,
att ingendera av Ekmansregeringarna föll för parlamentets hand
utan av interna orsaker; det moderna vågmästeriets
uthållighetskraft är sålunda ännu aldrig riktigt prövad.
*
Den stora händelsen i vår parlamentariska historia är, att
bondeförbundarna, som förut varit »avholdsmænd» i fråga om
regeringsdeltagande, äntligen ej skytt regeringsansvar. Under
Kälkebos och Kullenbergstorps tid torde bondeförbundet ha hyst
den principiella uppfattningen, att det ej borde inveckla sig i
regeringshistorier med mindre det skedde i samverkan med övriga
borgerliga partier. Försiktigheten ansågs då bjuda att ej utan
sällskap vedervåga regerandets risker. Utan att problemet sedan
dess synes ha blivit underkastat någon omprövning har hr
Pehrsson i Bramstorp, måhända under intryck av de övriga nordiska
bondepartiernas exempel, även i detta hänseende inverterat gamla
värden. Med sin frisinnade ursprungsbeteckning har han till sitt
kynne stått det socialdemokratiska partiet närmare än flertalet
bondeförbundare. Tidigare små bondeförbundsansatser att
tillfälligtvis ingå allianser med socialdemokraterna har han satt i
system. När han nu trott bondeförbundet vara tillräckligt
konsoliderat för att på egen hand — låt vara med biträde av en del
ämbetsmän — överta regeringsmakten, har man att däri se ett
för hr Pehrssons radikala förflutna förklarligt uttryck för strävan
att emancipera bondeförbundet från »högerorienteringen». Enligt
sitt program har bondeförbundet »alltid bekämpat
ämbetsmanna- och fogdevälde», men i intagandet av ämbetsmannaelementet kan
man se — utom möjligen uppmaningar från högsta håll — ett
annat utslag av ledarens »frisinthet», vilket ytterligare kan
styrkas av att bondeförbundet under hr Pehrssons egid ej sysslat så
intensivt med tjänstemannalöner som tidigare. Det bondeförbuud,
som nu utan tvekan ryckt till sig regeringsmakten, eftersträvar
att vara något annat än 1920-talets. Vid en diskussion om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Mar 30 21:49:58 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0459.html
