Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysk historieforskning i brytningstider. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
den oinskränkta viljan till personlig" sanningskärlek, till saklig
sanning». Mycket, ja det allra mesta i tidskriften är alltjämt vid
det gamla, på ett liögt plan. En studie som Erwin Hölzles
»Volks-und Rassenbewusstsein in der englischen Revolution» röjer tidens
pust men vore icke otänkbar på Meineckes tid. Den växande
friheten från dynastiska och andra hänsyn märkes ganska tydligt;
överhuvud ger sig ett djärvare drag tillkänna i redigeringen.
Vad som signalerar omkastningen — utom den nye redaktörens
inledningsord och Franks programtal — är dock alldeles särskilt
tillkomsten av periodisk underavdelning med rubriken
»Ge-schichte der Judenfrage», förvaltad av d:r Wilhelm Grau,
medlem av riksinstitutets råd som en av företrädarna för ett yngre
nationalsocialistiskt släkte.
Grau är lärjunge av von Miiller. Hans huvudarbete torde vara
»Antisemitismus im späten Mittelalter», väsentligen byggt på
aktmaterial från Regensburg (1934); det är för mig ej närmare
bekant, I Historiscbe Zeitschrift har han bl. a. publicerat en rad
recensioner, av vilka den viktigaste behandlar en hösten 1935 vid
Berlins universitet ventilerad avhandling om judarnas ställning
i det bolsjevikiska Ryssland. Den ingår i serien »Schriften der
Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaft des Judentums» —
även en judisk historieforskning existerar trots allt i våra dagars
Tyskland. Det hör till saken, att uppslaget till avhandlingen givits
av den konservative professor Hoctzsch, den store kännaren av
östeuropeisk historia. Grau häpnar över att ett sådant arbete
kunnat godkännas; det framställer enligt hans tanke judarnas andel
i bolsjevismen i ett helt missvisande ljus. Otvivelaktigt är Grau
en specialist med kringsyn ocli fakta; men den affektbemängda
arten av hans polemik väcker knappast det förtroende man
känner sig ha rätt att fordra i ett fall som detta —, även om man i
princip accepterar satsen, att här åsyftade ämneskomplex för
Tysklands vidkommande förtjänar att studeras ur allmännare
historiska synpunkter än vad hittills skett.
Det rör sig starka strömmar i våra dagars tyska
historieforskning — klara strömmar, men också grumliga. Det är icke att
vänta, att slagget så snart skall fällas till bottnen; ty vågsvallet
fortsätter. Om också en viss konsolidering kan synas lia ägt rum,
får man alltjämt, in i dessa sista veckor och månader, bevittna
hur nationalsocialistiska tidningar fortsätta jakten på Hermann
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
